Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.10. Den vetenskapliga forsknignen. Vid redigeringen af denna afdelning har biträdt docenten fil. dr K. Hildebrand, Uppsala - IV.10.u. Fysik, af professorn fil. dr K. Ångström, Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426
IV. UNDERVISNINGSVÄSENDET OCH DEN ANDLIGA ODLINGEN.
kristall-optiska undersökningar, förbättringar vid termometerns
konstruktion och kalibrering, hans upptäckt af dubbla smältpunkter
hos vissa metallegeringar samt hans undersökningar öfver gasers
dilatation, särskildt bestämningen af dilatations-koefficienten
för luft. - A. F. Svanberg (1806/57) har bl. a. undersökt den
termo-elektromotoriska kraften hos vismut- och antimonkristaller
samt konstruerat och be-skrifvit några om stor fyndighet vittnande
apparater, nämligen en elektrisk duplika-tor, föregångare
i princip till Holtz’ s. k. influensmaskin, och en galvanisk
differentialtermometer, hvilken blott i det tekniska utförandet
skiljer sig från amerikanen Langleys nu allmänt använda bolometer
(för undersökningar öfver strålande värme).
A. J. Ångström (1814/74) är en af Uppsala universitets
förnämsta naturforskare. Redan år 1853 utvecklade han flera af
spektralanalysens grundsatser och framhöll bland annat, att »en
kropp i glödande tillstånd bör utsända just de ljusarter, som han
vid vanlig temperatur absorberar», hvarigenom han framstår såsom en
af spektralanalysens främsta grundläggare. Bland hans öfriga optiska
arbeten kunna nämnas hans atlas öfver solspektrum, som länge var norm
för alla våglängdsbestämningar, hans kristall-optiska undersökningar
och hans undersökning öfver norrskenets spektrum. Därjämte
utförde han med en synnerligen sinnrik metod iakttagelser öfver
kroppars ledningsförmåga för värmet. - En annan af Sveriges mest
framstående fysici är E. Edlund (1819/88), hvilken utarbetade
en ny teori för de elektriska fenomenen, i det han i likhet med
Franklin antog ett elektriskt flui-dum, som han identifierade med
ljusetern. De elektro-dynamiska fenomenen sökte han förklara genom
eterns strömning. Bland hans talrika expe-Anders Johan Ångström.
rimentalundersökningar må särskildt
framhållas hans arbeten öfver extra-
strömmar, öfver induktionsströmmars värmeverkningar, öfver
den s. k. unipolära induktionen, genom hvilken han sökt
förklara norrskenet samt den atmosfäriska elektriciteten, öfver
urladdningsfenomenen i förtunnade gaser, hvilka i enlighet med hans
teori ledde honom till antagandet af att tomrummet är en god ledare
för elektriciteten. Han har vidare upptäckt den elektromotoriska
kraften i den elektriska ljusbågen, undersökt värmeutvecklingen vid
metallers volymförändring och sökt genom sträckförsök bestämma den
mekaniska värmeekvivalenten samt slutligen studerat isbildningen
i hafvet.
Bland framlidna svenska fysici af större betydelse må äfven nämnas
F. Wrede (1802/93), som verkat speciellt på optikens område,
P. A. Siljeström (1815/92), som utfört undersökningar öfver den
mariotteska lagens giltighet vid låga tryck, och Jolin Ericsson
(1803/89), af hvilkens märkliga upptäckter och studier här må
påpekas hans undersökningar öfver strålande värme och uppfinning
af varmlufts- och solmaskinen. Den store kemisten J. Berzelius
(1779/1848) utöfvade äfven på fysiken ett stort inflytande, framför
allt genom sina mästerliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
