Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.10. Den vetenskapliga forsknignen. Vid redigeringen af denna afdelning har biträdt docenten fil. dr K. Hildebrand, Uppsala - IV.10.u. Fysik, af professorn fil. dr K. Ångström, Uppsala - IV.10.v. Kemi, af professorn fil. dr H. G. Söderbaum, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KEMI.
427
»årsberättelser», hvilka af Vetenskapsakademien i Stockholm
publicerades under åren 1821/47 och hvilka äfven redogjorde för
resultaten af samtidens vetenskapliga forskning på fysikens område.
En af de äldsta af nu lefvande svenska fysici är T. R. Thalén
(f. 1827), f. d. professor i Uppsala, hvilken utfört om stor
noggrannhet vittnande undersökningar på spektralanalysens område
och var Ångströms medhjälpare vid flera af dennes arbeten inom
samma fält. Magnetismen är äfven föremål för flera af Thaléns
arbeten; så har han bl. a. lämnat viktiga bidrag till kännedomen
om de jordmagnetiska förhållandena i Sverige samt metoder för
undersökning af malmfält.
Bland öfriga nu lefvande fysici må nämnas: A. F. Bäcklund (f. 1845;
professor i Lund), hvilken har utgifvit framstående arbeten i den
matematiska fysiken, särskildt på elektricitetslärans område;
K. B. Hasselberg (f. 1848; professor vid Vetenskapsakademien
i Stockholm), som utfört noggranna spektralanaly-tiska och
spektrofotografiska arbeten; K. Än g sir öm (f. 1857; professor
i Uppsala), som bland annat publicerat arbeten öfver strålande
värme äfvensom öfver det ultraröda spektrum; samt S. Arrhenius
(f. 1859; professor vid Stockholms högskola), som utgifvit
talrika arbeten i fysikalisk kemi och särskildt grundlagt teorien
för den elektrolytiska dissociationen. Därjämte böra anföras:
K. A. V. Holmgren (f. 1824; f. d. professor i Lund); G. R. Dahlander
(f. 1834; professor vid Tekniska högskolan), som företrädesvis
behandlat elektricitetsläran; G. Lundquist (f. 1841;
professor i mekanik i Uppsala; värmet och ljuset); A. Wijkartder
(f. 1849; professor vid Chalmers Tekniska läroanstalt;
jordmagnetismen); J. R. Rydberg (f. 1854; spektralanalysen);
C. Mebius (f. 1854; elektricitetsläran); V. Carlheim-Gyllenskiöld
(f. 1859; jordmagnetismen); E. Solander (f. 1862; jordmagnetismen);
samt P. G. D. Granqvist (f. 1866; elektricitetsläran).
Svante Arrhenius.
Kemi.
Så länge inom Sverige allt tillfälle till undervisning i kemi
saknades, fann denna vetenskap i vårt land endast få och tillfälliga
utöfvare. I samma man som under storhetstiden beröringen med
det öfriga Europa blef lifligare, ökades emellertid hågen för
kemisk forskning och insikten om dess värde. Under frihetstiden
med dess månhet om näringslifvets uppsving var det i synnerhet
bergsbrukets idkare och målsmän, som vinnlade sig om kemiska
studier. Bland äldre kemiska forskare märkas: J. Kunkel (1630/1703,
inkallad från Rendsburg), som upptäckte och bekantgjorde den förut
hemlighållna metoden för framställning af fosfor samt gjorde flera
viktiga kemisk-tekniska rön, särskildt rörande glastillverkningen
(benglas, guldrubin); - U. Hjärne (1641/1724), som gaf uppslaget
till undersökning och tillgodogörande af svenska mineralvatten,
närmare beskref myr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
