Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.10. Den vetenskapliga forsknignen. Vid redigeringen af denna afdelning har biträdt docenten fil. dr K. Hildebrand, Uppsala - IV.10.v. Kemi, af professorn fil. dr H. G. Söderbaum, Stockholm - IV.10.w. Matematik, af professorn fil. dr M. Falk, Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATEMATIK. 431
Bland nu lefvande svenska vetenskapsmän, som på grund af sin
verksamhet eller sin ställning äro att anse som målsmän för
Sveriges kemiska forskning, må efter ålder nämnas: H. v. Post
(f. 1822; åkerbrukskemi); A. E.Nordenskiöld (f. 1832; oorganisk kemi,
mineralanalys); P. T. Cleve (f. 1840; oorganisk och organisk kemi);
J. O. Rosenberg (f. 1840; allmän kemi); O. Hammarsten (f. 1841;
fysiologisk kemi); A. G. Ekstrand (f. 1846; organisk och teknisk
kemi); AS. O. Pettersson (f. 1848; fysikalisk kemi, gasanalys);
P. Klason (f. 1848; organisk kemi, kemisk teknologi); O. Widman
(f. 1852; organisk kemi, kemisk nomenklatur); K, A. H. Mörner
(f. 1854; fysiologisk kemi); J. M. Loven (f. 1856; kemi och
mineralogi); J. A. Bladin (f. 1856; organisk kemi); AS. Arrhenius
(f. 1859; fysikalisk kemi, den elektrolytiska dissociationsteoriens
upp-hofsman); //. G. Söderbaum (f. 1862; organisk och oorganisk
kemi); samtliga professorer eller tjänstemän vid universitet eller
andra offentliga institutioner.
Matematik.
Sverige, som redan tidigt inom flera af naturvetenskaperna intog
en ansedd ställning, har endast sent häfdat sin plats inom den
egentliga matematiken. Den snillrike och mångsidigt begåfvade
fysikern AS. Klingenstierna (1698/1765), förnämligast berömd genom
sina optiska upptäckter, var en för sin tid betydande matematiker,
utan att dock ha åstadkommit något arbete, som kan anses vara ett led
i matematikens allmänna utveckling. Som lärare stod han mycket högt,
och han har, i olikhet med hvad vid flertalet andra universitet
vid denna tid var fallet, i Uppsala infört en undervisning, som
motsvarade tidens vetenskapliga fordringar.
K. J. D. Hill (1793/1875) hade matematisk begåfning samt utöfvade en
till omfånget betydande författarverksamhet. E. G. Björling (1808/72)
och K. F. Lindman (1816/1901) voro bemärkta forskare inom den högre
analysen och hafva inlagt stora förtjänster som läroboksförfattare.
K. J. Malmsten (1814/86) bildar epok inom det matematiska
studiet i Sverige och har, förnämligast genom sitt arbete om den
eulerska summations-formeln, sin plats gifven inom den matematiska
vetenskapens historia. Malmsten visste att som professor i Uppsala
(1842/59) på kort tid höja undervisningen i sitt ämne till tidens
allmänt vetenskapliga ståndpunkt. Hj. Holmgren (1822/85) väckte
uppmärksamhet genom sin undersökning om differentialkalkylen med
indices af hvad natur som helst; han ägde äfven stor förmåga som
lärare och föreläsare. Detsamma gäller F. V. Hultman (1829/79),
hvilken liksom Björling förvärfvat sig de största förtjänster om
den svenska elementarundervisningen. K. E. Lundström (1840/69)
har skarpsinnigt behandlat vissa problem i variationskalkylen.
Under de senaste årtiondena ha Sveriges matematici på ett
ganska mycket uppmärksammadt sätt deltagit i arbetet för den
matematiska vetenskapens utveckling. Detta gäller såväl de båda
statsuniversiteten som den nyupprättade enskilda högskolan i
Stockholm.
Vid de båda statsuniversiteten, där man naturligtvis måst åstadkomma
ett i möjligaste måtto allsidigt studium af matematiken, kan man dock
skönja olika hufvudriktningar, om hänsyn tages till den vetenskapliga
författarverksamheten. Så ägde universitetet i Uppsala en grundlig
forskare inom infinitesimalgeometrien i professor H. T. D aug
(1828/88), hvarjämte den cauchy-riemannska funktionsteorien med
Abels och Jacobis därmed sammanhängande undersökningar i professor
G. Dillner (f. 1832) och den weierstrass’ska funktionsteorien
med dithörande i professor M. Falk (f. 1841) hafva intresserade
anhängare, hvilka genom undervisning och utgifna arbeten verkat
för dessa delar af vetenskapen. Såsom en förtjänt forskare inom
talteoriens och den högre algebrans gebit bör omnämnas docenten
A. B er g er (f. 1844).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
