Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI.1. Jordbruket. Delvis efter meddelanden af P. Lundell, landtbrukare, Ebbetorp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANTBRUKSMASKINER OCH REDSKAP. 489
stam med tvenne kvarlämnade grenar eller rötter, har i nyare
tider utvecklats och förbättrats samt tillverkas äfven numera
fabriksmässigt af järn och användes ännu allmänt.
Harfvar och vältar. Före 1840 användes för jämnande af den upplöjda
jorden liarfvar med raka pinnar, dels af trä, dels af järn, äfvensom
klösharfven (»svenskharfven») med dess krokiga eller gåsfotsformiga
pinnar. Harfvarnas konstruktion har alltjämt förbättrats, men någon
väsentligen ny form har först under det senaste årtiondet kommit
i bruk i och med den amerikanska fjäderharfven. Den gamla svenska
rullharfven, som förut byggts med ram och valsar af trä, gör es nu
oftast äfven helt och hållet af järn. Den gamla småländska ledharfven
har fortfarande användning på kuperad och stenig mark. Kedjeharfvar
och länk-harfvar användas för att rensa jorden från ogräsrötter
(särskildt kvickrot) och att nedmylla finare gräsfrö; utländska och
inhemska konstruktioner omväxla. Tallriksharfven infördes omkring
1880 och har fått utbredning hufvudsakligen på mossjorden.
För kokors sönderkrossande samt åkerytans utjämning och tillpackning
användes af gammalt dels släta vältar af tungt trä (stundom af järn),
dels refflade af trä med järnbeslag på refflorna, dels sladdar
(pinnsladdar i Uppland). Af järnvältar är cambridgevälten numera
den mest använda; den snarlika croskillsvälten förekom redan på
1850-talet här och där. Den dubbla ringvälten från Frankrike har
efter 1870 vunnit stor utbredning.
Såningsmaskiner. Redan Polhem konstruerade en radsåningsmaskin,
som dock ansågs för konstig och förutsatte slät jord, och Thunberg
konstruerade 1749 en med framgång försökt bredsåningsmaskin med
myllharf; modeller af båda finnas i Landtbruksakademiens museum. Mera
spridd och mycket efterfrågad blef grefve Cronstedts radsåningsmaskin
(1765). Troligen har dock icke radsåning spelat någon roll förrän
på 1870-talet, då ej blott utländska maskiner infördes utan äfven
inhemsk tillverkning började. Numera användas dylika maskiner vid
nästan alla större gårdar och i många trakter äfven vid mindre
jordbruk.
Slätter- och skörderedskap. Liarnas form är ej mycket ändrad sedan
urminnes tider. Linné omtalar år 1749 de skånska liarna såsom
märkliga genom skaftets längd, hvilken tillät slåttermannen att gå
nästan rak. Detta förhållande är fortfarande mycket vanligt. Liarnas
eggar äro alltid smidda af hårdt stål, som slipas, aldrig af så svagt
härdadt, att uthamring af eggen användes i stället för slipning,
.såsom bruket är i flera länder. - Redan Risingh (1670) spekulerade
på skördemaskiner i form af vagnar med många liar. Tillfredsställande
konstruktioner af såväl slåtter- som skördemaskiner utbildades
i Amerika före 1850 och hitkommo emot slutet af 1850-talet men
började först under 1870-talet allmännare användas. Numera finnas
slåttermaskiner ej blott å alla större gårdar utan ock å en stor
mängd mindre; blott i steniga skogstrakter brukas de ej; i Norrland
äro de mycket allmänna. Af skördemaskiner hafva de först införda,
med hand-afläggning, bibehållit sig vid sidan af de något senare
inkomna själfafläggande, där inställda kringgående räkor stryka af
den på bordet samlade säden. En svensk modifikation af de amerikanska
typerna är Palmcrantz’, som dock ej allmännare användes. Själf
bindande skördemaskiner ha på sista åren börjat få större användning.
Hästräfsor af trä eller af trä med järnpinnar äro i slättbygder
använda sedan lång tid tillbaka. Den engelska hästräfsan på hjul
och af järn började införas och tillverkas i Sverige omkring 1850
men fick icke någon allmännare användning, förrän den i hög grad
förbättrade amerikanska formen af densamma började införas från
Amerika1 omkring 1870. Denna räfsa är måhända det redskap, som
genom lätt konstruktion och det smäckra materialets förträfflighet
fortast vunnit erkännande såsom både arbetsbesparande och hållbar;
den förekommer nu allmänt i hela Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
