Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI.2.a. Kreaturspremieringar, af byråchefen W. Flach, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GETTER. - SVIN.
511
tresset för nötboskapsskötseln, ett intensivare jordbruk samt
svårigheten att hålla hägn för mindre fårflockar.
Märkvärdigt nog visade dock export siffrorna, såsom af tab. 75,
sid. 501, framgår, länge ett oupphörligt stigande. Under de senare
åren har dock exporten af lefvande får ånyo gått tillbaka, hvaremot
ej obetydligt med kött utföres.
Importen af lefvande får har, utom afvelsfår från England, afsett
hufvudsakligen slaktfår från Finland. Exporten har utgjorts af
slaktfår till England, dels direkt och dels öfver Danmark.
Getter.
Liksom våra öfriga husdjur har geten funnits före den historiska
tiden i Sverige, och ännu i midten af 1700-talet hade den så stort
anseende, att en framstående författare skref: »näst fåret lämnar
jag med rätta getterna företrädet framför alla husdjur». Angöra-
och kaschmirgetter infördes till landet för att förbättra getafveln,
men denna har gått alltmera tillbaka. Geten, »den fattiges ko»,
föraktas mera, än den förtjänar. Begäret att förstöra ungskogen
och ej respektera uppförda hägnader har gjort, att den numera ej
förekommer inom flera af rikets provinser.
Om getternas antal i äldre tider se tab. 74. Ännu år 1840 utgjorde
stammen omkring 200,000 stycken, men den har oupphörligen minskats,
år 1870 till 124,000 och numera ända till blott ungefär 77,000. Mer
än 60 % af hela antalet underhålles i Dalarne och Jämtland.
Svin.
Svinskötseln har i Sverige haft perioder af både upp- och
nedgång. Efter innevarande århundrades midt synes hafva följt en
period af tillbakagång, men de senaste båda årtiondena hafva i
stället karakteriserats af ett starkt uppsving, hvilket står i
samband med uppblomst-ringen af mejerihandteringen. I genomsnitt
äger Västeuropa vid pass 160 svin för hvarje tusental af folkmängden,
och siffran för Sverige är numera densamma.
Svinets kött har sedan äldsta tider varit ett högt värderadt
födoämne i vårt land. Redan de gamla nordiska gudasagorna låta
asarne i Valhall äta af den sig oupphörligen föryngrande galten
Serimners fläsk. Vid »midvintersfesten» eller julen höllos
under Nordens hednatid gillen »för att hälsa vintern och blota
åt Frej», då en galt offrades, och ännu i våra dagar kvarlefver
minnet af denna sed i bruket, att julbordet skall prydas med
julgrisen eller julskinkan. Från medeltiden finnas många lagar,
innehållande bestämmelser om huru svin skulle få beta i de på den
tiden vidsträckta bok- och ekskogarna. På kungsgårdarna och de stora
godsen drefs en ansenlig svinafvel, men hurudana djurens kroppsformer
voro, finnes lika litet antecknadt i häfderna, som hvad under de
senare århundradena blifvit åtgjordt för svinafvelns höjning. Såsom
nyss nämndes, är det egentligen sedan mejerihandteringen begynt
uppblomstra, som vårt lands jord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
