Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI.4.a. Landtbruksvetenskapen, af föreståndaren för Alnarps landtbruksinstitut professorn fil. dr H. Winberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANDTBRUKSVETENSKAPEN.
533
ende föregångsman. Alexis Noring (1799/1844) införde nu kännedomen
om Englands på nya principer grundade djurafvel och har genom
sina tidskrifter, särskildt Qvartalsskrift för landtbruk och
husdjursskötsel (1836/41), samt sina handböcker i åkerbruk och
husdjursskötsel nedlagt ett särdeles fruktbärande arbete. På
boskapsskötselns område verkade samtidigt engelsmannen Josef
Fogg genom sin mycket använda Handbok (1836/41). - Vid sidan af
dessa framträder slutligen Jolin Teofil Nathorst (1794/1862),
äfven en Thaers lärjunge, redan 1825 med sin prisbelönta »Handbok
i ullkännedom och fårskötsel» och 1832 med sitt äfven prisbelönta
»Förslag till läroanstalt i landtbruket» och utvecklade senare såsom
Landtbruksakademiens sekreterare en förtjänstfull verksamhet såsom
skriftställare, organisatör och lärare.
Under det vid denna tidpunkt landthushållningslärans allmänna system
blifvit utveckladt på ett sätt, som ännu i dag i hufvudsak måste
anses vara det rätta, hvilade dock de tekniska delarna af densamma
på en ganska bristfällig kännedom om naturlagarna. Förtjänsten
af att hafva undanröjt dessa brister och fotat läran om växt- och
djurproduktionen på en fullt vetenskaplig grund tillkommer såsom
bekant i främsta rummet Justus v. Liebig, hvars epokgörande arbeten
sågo dagen i början af 1840-talet, och resultaten af hans och samtida
naturforskares, Boussingaults, Lawes och Gilberts, Weckerlins,
Wolffs m. fl., verksamhet spåras inom kort äfven i vårt land.
Af de män, som i främsta rummet bidragit att föra Sveriges
jordbruk framåt genom att sprida kännedom om nya metoder för
arbetet, grundade på naturvetenskapliga principer, är att
nämna Joh. Arrhenius (1811/89), docent i botanik, föreståndare
för Ultuna landtbruksinstitut (1848/63), Landtbruksakademiens
sekreterare, hvilken såsom utgifvare af Tidskrift för landtmanna- och
kommunalekonomi (1840/61), af Handbok i Svenska jordbruket och senare
af Landtbruksakademiens tidskrift och en mängd småskrifter utöfvade
ett särdeles omfattande och för vårt jordbruk betydelsefullt arbete
och författarskap. Samtidigt verkade J. Th. Bergelin (1822/64),
Nonnens lärjunge, synnerligen gagnande genom Tidskrift för
svenska landtbruket, Qvartalsskrift för praktisk landthushållning
m. m. samt genom sina öfversättningar af Thaers, Ktihns, Liebigs
och Vincents arbeten. Något senare framträdde Hjalrnar Nathorst
(1821/98), föreståndare vid Alnarps landtbruksinstitut (1862/86),
sekreterare i Malmöhus läns hushållningssällskap. Såsom författare af
flera arbeten i husdjursskötsel (nötboskaps-, svin- och fårskötsel)
och af en mängd småskrifter, såsom flitig öfversättare af utlandets
litteratur, såsom genial föreläsare och talare samt liflig polemiker
förde han kraftigare än någon på sin tid det moderna jordbrukets
talan i vårt land och utöfvade därpå ett större inflytande än någon
annan svensk man.
På det hippologiska området märkas arbeten af C. G. Wrangel
(f. 1839), uppskattade äfven i främmande länder; vidare af
V. Nauckhoff (f. 1839), E. Abramson (f. 1864), särskildt sakkunnig
i fråga om ardennerafveln, m. fl.
På agrikulturkemiens fält har utförts ett mycket betydande
arbete. Hampus v. Post (f. 1822), framstående geolog och botaniker,
lärare vid Ultuna, har i sin mån visat sig banbrytande genom
sin verksamhet som försöksledare samt genom arbeten sådana som
Grundlinier till åkerbrukskemien m. fl. skrifter och har inlagt
särskild förtjänst genom sina undersökningar af Sveriges lösa
jordlager och såsom skapare af de svenska jordarternas terminologi. -
Icke mindre betydande är den verksamhet, som Alex. Muller (f. 1828),
Landtbruksakademiens förste agrikulturkemist från 1856, utvecklat
på nästan alla områden af denna vetenskap. Hans utbildning
af jordanalysmetoden, hans grundliga studier af jordarterna,
af gödselmedel och mosskultur, af städernas renhållningsväsen
och dricksvatten m. m., publicerade i talrika skrifter i
Sverige och Tyskland, utgöra mer än vanligt bemärkta inlägg uti
agrikulturkemien. På samma område har C. K. Bergstrand (f. 1830),
äfven Landtbruksakademiens agrikulturkemist m. m., utfört
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
