Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI.5. Jordbruksarbetarne. Af kapten U. von Feilitzen, Löfvingsborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDBRUKSAKBETARNE.
551
svenska landtbruket, t. ex. mellan 1880 och 1890 från 216,000 till
159,000, eller med 26’4 %. Förlusten af 57,000 hushållstjänare är
årligen detsamma som en minskning på 18,240,000 dagsverken. Med
inberäknande af något helgdagsarbete har nämligen en sådan tjänare
ungefär 320 arbetsdagar pr år.
B) Statare äro ett slags lagstadda, i regeln gifta tjänare, icke
i linsbondens kost men åtnjutande, förutom städja, årslön, bostad
och. bränsle, s. k. »stat»: vissa kvanta spannmål, rotfrukter och
mjölk, fordom äfven sof-vel m. m., hvars penningevärde likvisst
numera plägar inräknas i årslönen.
Mannen, »statdrängen», är här det stadda tjänstehjonet,
nästan aldrig hustrun. Men där sådant låter sig göra, uttager
gärna gårdsinnehafvaren mot viss daglön ett mindre belopp
årliga dagsverken äfven af henne samt af de arbetsvuxna bland
barnen. Alltmera undandrager sig dock statarhustrun att deltaga
i ut-arbetet. Mjölkningen till och med, det sista man af henne
påräknade, öfvergår år från år alltmera allmänt till mansarbete.
Angående statarnes antal äro de tillgängliga uppgifterna
bristfälliga, men säkert är, att det befinner sig i stark
tillväxt. En uppskattning angifver det närvarande antalet snarare
Öfver- än understiga 40,000. Omkring år 1825 anslogs detsamma endast
till vid pass 9,000.
C) Torpare - tillsammans med egna hushållsmedlemmar - utgöra den
näst tjänarne mest betydande gruppen jordbruksarbetare. Torparne
äro i Sverige en art arrendatorer af smärre bebyggda jordområden
(torp), med kontraherad dagsverksskyldighet till modergården.
Denna torde kunna i medeltal räkna på 150 sådana dagsverken årligen
pr torp. Det vill synas, som om hela antalet jordtorpare, hvilket
vid århundradets midt rörde sig omkring 100,000 och år 1880 omkring
90,000, skulle 1890 varit i rund summa 80,000 - under senast angifna
årtionde således en förlust af ej mindre än 10,000, eller omkring
l1/2 million dagsverken.
Vidkommande denna minskning är att märka, att å en del orter, i
skogsbygd och med billig såväl mark- som virkestillgång, antalet
torpare tvifvelsutan hade svällt ut till ett oproportionerligt
stort i jämförelse med modergårdens jordbruk, hvadan i dessa fall en
minskning varit fullt befogad. Men mångenstädes har tillbakagången i
användandet af torpsystemet säkerligen inneburit en ren förlust för
det svenska jordbruket. Hvad detta system verkligen duger till, ser
man i synnerhet i Småland, där torparinstitutionen alltjämt är stadd
i beundransvärd utveckling. Här vidgas årligen odlingsmarken under
hvarje torp på ett sätt, som väcker iakttagarens häpnad. Vinsten
häraf, för modergården ej mindre än för torparen själf, är påtaglig.
En mellanställning mellan de egentliga torparne (jordtorporne)
och statarne intaga de s. k. daglönetorp a rne. Dessa sistnämnda
aflönas väl äfven med små jordlägenheter, men så föga omfattande
att de ej gifva full bärgning, hvadan dag-lönetorparen merendels
behöfver från hufvudgården ett visst årligt tillskott af foder och
spannmål. Dessa torpare utgöra dagsverken, när så påfordras, mot en
daglön, som är en gång för alla bestämd. Häraf namnet daglönetorpare.
D) Om de s. k. friarbetarnes antal föreligga inga tillfredsställande
uppgifter. En del af dem innehafva egna hus och ett arrenderadt
jordstycke; ofta idka de under större delen af året något handtverk.
Vid bråd tid för landtmännen låta dessa arbetare leja sig
för dagspenning eller mottaga betings- eller styckearbete vid
gårdsbruket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
