- Project Runeberg -  Sveriges land och folk /
555

(1901) [MARC] Author: Gustav Sundbärg - Tema: Statistics
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI.6. Jordbrukslagstiftning. Af häradshöfding C. Th. af Ekenstam, Visby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

JORDBRUKSLAGSTIFTNING.
555

radt, att »alla skattemän äga öfver skattehemmanet och dess genom
laga refning och rågång fastställda byamål både i in- och utägor
samt skog och mark med därå varande fiske, jakt och djurfång
uti allt lika orubblig ägande- och lika fri dispositionsrätt som
frälseman öfver frälsehemman», och härmed blef en stor del af den
jordbrukslagstiftning, som för den jorden dittills gällt, ej vidare
på densamma tillämplig.

Mycket gammal är bestämmelsen om huru by skall anläggas -
hvilken bestämmelse emellertid, till den kraft den hafva kan, ännu
kvarstår. Bytomten skulle först ordnas; större lott i byn berättigade
till större tomt, och tomten skulle läggas i rätt solskifte,
det är »öster och väster, norr och söder». Vid fördelningen af
byns mark var det ej belägenheten i förhållande till tomten, som
afgjorde frågan, utan framför allt att enhvar fick sitt skifte i
det bättre som det sämre, allt med iakttagande af solskiftet. Tomt
skulle byggas med mangård och ladugård jämte några andra hus, som
uppräknas såsom nödvändiga, men för öfrigt fick enhvar bygga mera
och större, örn han sådant behöfde. Vägar och afloppsdiken skulle
tagas af oskift jord, och ville någon inom byområdet stänga om sin
enskilda mark, var detta hans ensak, blott andra ej däraf blefvo
lidande. Där by mötte by, skulle annars hägnadsskyldigheten dem
emellan fördelas. Den jord, som bonden sålunda innehade, skulle
han väl häfda och göda, ängar rödja och vårda, samt, i mån som
skog och betesmark ej däraf skadades, göra nyodlingar, allt vid
äfventyr af böter. Skog och betesmark voro i allmänhet gemensamma
för alla byamännen, hvilka fingo använda den till sitt husbehof,
ehvad det nu gällde bete, ved eller tim-mertäkt, torf eller annat,
men icke till afsalu eller att brukas utom byns område.

Bland öfriga detaljer, som byggningabalken innehåller och som nu
till det allra mesta förlorat sin betydelse, böra vi emellertid
icke förbigå stadgandena . om svedjande, hvilka äro intressanta
ej blott ur juridisk synpunkt utan jämväl ur kulturhistorisk. I
de vidsträckta trakter af landet, där ännu bebyggarne voro få
imBn skogsmarkerna stora, brukade nämligen bönderna utan tanke på
framtida odling svedja, d. v. s. låta elden öfvergå en skogstrakt,
för att sedermera i askan kunna så råg ett eller ett par år. Som
dock ett sådant svedjande för rätt lång tid gjorde denna skogstrakt
ofruktbar både för skogsväxt och delvis äfven för bete, stadgades,
att för sådant svedjande fordrades tillåtelse både af meddelägare
i byn och några offentliga myndigheter.

Sedan nu lagen på dessa och andra sätt sökt bestämma bondens
skyldigheter, var ju nödvändigt äfven anordna kontroll, huru
lagbuden efterlefdes. Detta skulle s^ke genom husesyn, en förrättning
hållen af en kronobetjänt och två nämndemän. Å kronojorden skulle
den hållas hvart tredje år, å skattejorden (till den 21 februari
1789) »när vanhäfd och missbyggnad därå märkas». Allt skulle då
undersökas, byggnader utan och innan, gärdesgårdar och diken,
inägor och skog - och hvad som då befanns brista skulle ersättas,
kanske ock därför botas.

Den jordbrukslagstiftning, som tillkommit efter 1734 och som
i detta sammanhang bör behandlas, är ringa nog. Den innefattas
nämligen nästan uteslutande af kungl, förordningarna den 21 december
1857 angående stängselskyldigheten och den 20 juni 1879 angående
dikning m. m. I stäng sel f or or aningen fastslås den principen,
att enhvar är skyldig taga hand om sina husdjur, så att de ej
göra skada. Grundsatsen i afseende på stängselskyldigheten blir
då också den, att då det skall stängas emellan två grannar, skola
de till lika delar hvardera däri deltaga. Men vitsord att yrka
deltagande i stängsel har, med oväsentliga undantag, endast den,
som med inägor möter skog eller utmark eller med sådan mark annan
af samma beskaffenhet. Det stängsel, som sålunda åstadkommes, skall
underhållas i samma ordning som det tillkommit samt i allmänhet
hållas i laggildt skick från den 15 maj, till dess käle kommit
i jorden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:49:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverig01/0571.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free