Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII.1. Skogarna. Af öfverjägmästaren Th. Örtenblad, Umeå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAGSTIFTNING OCH FÖRVALTNING.
569
Genom Kungl. Maj:ts skrifvelse den 16 maj 1860 bestämdes därför,
att’å öfver-loppsmarkerna skulle verkställas undersökning, huruvida
de befunnos lämpliga att såsom kronoskogar bibehållas. Kungl,
förordningen den 21 december 1865 föreskref, att till förökande
af kronans skogar en liknande undersökning skulle utföras jämväl
å de oafvittrade skogarna inom Kopparbergs och de norrländska
länen och nybyggesanläggningen tills vidare förbjudas ej blott
å öfverloppsmarker utan äfven å oafvittrade skogar. När därefter
genom kungl, kungörelsen den 29 juni 1866 tillstånd åter lämnades
att anlägga nybyggen å mark, som befunnits otjänlig till kronopark,
blef anläggningen förbunden med ofvan augifna villkor. De på detta
sätt uppkomna hemmanen omfatta närmare 200,000 hektar.
En mera vidtgående tillämpning fick den grundsats, som sålunda vunnit
bur skåp i den svenska skogslagstiftningen, inom lappmarkerna,
hvarest afvittringen vid denna tid ännu icke försiggått, i det
att nybyggarne icke tillerkändes annan rätt till skogen än den,
som till-komme kronohemmansåbor. Utan kränkning af eller ingrepp
i enskild äganderätt blef föreskrifvet, i § 8 af kungl, stadgan om
afvittring i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker den 30
maj 1873, att hemmansägare i dessa orter icke komme att tillerkännas
annan rätt öfver hemmanets skog, än att han därifrån finge dels utan
utsyning till husbehof hämta nödigt virke och bränsle, dels efter
utsyning och stämpling af vederbörande skogstjänsteman fritt taga
eller försälja hvad däröfver kunde med bevarande för framtiden af
skogens bestånd årligen afverkas. Äfven vid afvittringen inom Särna
socken med Idre kapellag i Dalarne tillerkändes hemmansägarne,
i enlighet med af dem lämnadt samtycke, endast en inskränkt
dispositionsrätt till de skogar, som dem tilldelas. På detta sätt
har en mycket afsevärd del af norra Sveriges skogar underkastats
bestämmelser rörande ordnad afverkning. Betydelsen häraf är så mycket
större, då man vet, att skogarna i dessa trakter i följd af sitt
läge närmare fjällen till stor del kunna hänföras till skyddsskogar.
Beträffande lagstiftningen för privatskogarna inom det öfriga
riket hafva vi att anteckna ännu tvenne lokala lagar. Den ena är
kungl, förordningen den 10 september 1869 angående åtgärder till
förekommande af skogsförödelse på Gottland, förnyad genom lagen
den 30 mars 1894. Författningens innehåll är i korthet, att den
till skogsbörd af naturen ägnade mark skall därtill bibehållas, där
den ej odlas, bebygges eller till annat därmed jämförligt ändamål
användes. Sådan mark får ej så sköflas eller förödas, att skogens
naturliga återväxt omöjliggöres eller äfventyras, vid påföljd att
all hemmanets skog ställes under förbud för annan afverkning än till
husbehof, till dess det visas, att ändamålsenliga åtgärder vidtagits
för beredande af föryngring af den af-brukade marken. Därjämte är
det förbjudet att från Gottland utskeppa barrträd, som ej hålla i
genomskärning minst 21 centimeter vid storändan.
Medan nämnda lag alltså är en kombinerad återväxt- och dimensionslag,
är den för Västerbottens och Norrbottens läns kustland gäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
