Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII.1. Jakt och jaktlagstiftning. Af föreståndaren för Kolleberga skogsskola A. N. H. Wahlgren - VIII.2. Fiske. Af fiskeriinspektören fil. dr R. Lundberg, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
610 VIII. JAKT OCH
FISKE.
häcka vidare åtskilliga arter dykänder, hvilka liksom gräsanden äro
flyttfåglar och under sina färder höst och vår längs våra kuster
ifrigt eftersättas af kustbefolkningen, som äfven kräfver dryg
skatt af öfriga vid hafvet sig uppehållande simfåglar.
I ekonomiskt afseende är jakten numera ej af samma betydelse som
förr, då tillgången å villebråd var rikare. Endast få af landets
inbyggare torde numera vara i stånd att genom jagande finna sitt
lefvebröd, I Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker samt
i Jämtlands län, där fångande af skogsfågel och ripor medelst
finare giller och snaror ännu är af lagen medgifvet, torde den
fattigare befolkningen genom sådan snarfångst kunna förvärfva
beaktansvärda bidrag till sitt lifsuppehälle. Ansenliga mängder af
på detta sätt åtkommen fågel utföras i fruset tillstånd årligen
från dessa trakter till sydligare landsändar. Den jägare, som
lyckas nedlägga en eller annan älg om året, kan äfven sägas göra
en god vinst, emedan en fullvuxen älg har ett värde af 75 till
100 kronor. Att kustbefolkningen kan af hafsfågeln vinna en viss
inkomst är ofvan antydt. I öfrigt torde genom direkt jaktutöfning
endast jämförelsevis ringa utbyte vara att af den enskilde vinna,
så länge villebrådsstammen bibehålles på den låga nivå, hvartill
den så småningom sjunkit i de mera tätt bebodda orterna. Här har
likväl jakten för jordägaren vunnit ett ej ringa värde därigenom,
att mera burgna jaktälskare för sitt nöjes skull i allt större
utsträckning söka förvärfva jakträtt å sammanhängande jordarealer
mot erläggande af s. k. jaktarrenden. Hvad jordägaren ej kan vinna
genom egen jaktutöfning, kan han genom sådan utarrendering af sin
jakt erhålla till oftast betydligt högre belopp, än det å marken
befintliga villebrådet direkt representerar.
Ehuru jakten sålunda för den enskilde kan sägas vara af jämförelsevis
underordnad betydelse såsom förvarfskälla, så representerar dock
det inom landet i dess. helhet nedlagda villebrådet ett afsevärdt
kapital, som är väl vardt att på ändamålsenligt sätt förvalta. Enbart
de hvarje år fällda älgarna äga ett saluvärde af bortåt 150,000
kronor, hvilket kapitaliseradt efter 5 % gör den betydliga summan
af 3 millioner kronor. Med all sannolikhet stiger värdet af den
massa skogsfågel, ripor, rapphöns, sjöfågel och hare, som årligen
nedlägges, till ännu större belopp. Då villebrådet därjämte lämnar
ett sundt och närande födoämne, som är högt skattadt för sin fina
smak, och då jaktens utöfvande utgör en stärkande och härdande idrott
för det uppväxande släktet, synas alla skäl tala för att man bör
skänka villebrådet sådan omvårdnad, att ej allenast dess aftagande
förhindras utan fastmer dess utveckling befrämjas. Intresset för
en förbättrad jaktvård är äfven i glädjande tillväxt, och jaktens
önskemål befrämjas af en mängd jägarförbund och jaktvårdsföreningar,
hvilka sammanslutit sig till gemensamt samarbete under namn af
Svenska jägarförbundet. En ny jaktlag, utarbetad af en särskild
kommitté under H. K. H. Kronprinsens ledning, har äfven varit
underställd riksdagens pröfning ehuru hittills utan framgång.
2. FISKE.
Sveriges naturliga beskaffenhet, såsom varande till större delen
omgifvet af haf och i sitt inre uppfylldt af hart när oräkneliga
sjöar, hänvisar dess bebyggare att taga en betydande del af sin
näring ur vattendragen. Visserligen har landets stigande uppodling
och indu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
