Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII.2. Fiske. Af fiskeriinspektören fil. dr R. Lundberg, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SALTVATTENSFISKET.
611
striella utveckling samt det stora värde, som landets vidsträckta
skogar nu för tiden äga mot förr, orsakat, att fisket icke numera
har den stora betydelse, som detsamma fordom hade för den tidens
fåtaliga och spridda befolkning. Men ännu i den dag som är har
fisket såsom näringskälla ett betydande värde. Öfver de svenska
fiskenas afkastning föreligga visserligen ännu blott spridda och
mycket ofullständiga uppgifter. Enligt en ungefärlig uppskattning för
perioden 1891/95 skulle emellertid årliga värdet däraf hafva uppgått
till omkring 9 millioner kronor, hvaraf komma på kustfisket 4 mill.,
på storsjöfisket 1*5 samt på sötvattensfisket (inräknadt lax- och
ålfisket) 3*5 mill. kronor. Sillfisket beräknades gifva 2,750,000
kronor, strömmingsfisket 1,000,000, hummer- och ostronfisket 175,000,
laxfisket 950,000 och ålfisket 600,000 kronor. Rörande införseln och
utförseln af fisk meddelas uppgifter i tab. 93. - Omkring 50,000
personer lefva uteslutande af fiske, hvarförutom detta utgör en
mer eller mindre afsevärd binäring såväl för kustbefolkningen som
äfven för den jordbrukande befolkningen inuti landet.
Östersjön, som i öster och söder sköljer våra kuster, är ett
innanhaf med öfvervägande kallt vatten af ringa, från söder mot
norden aftagande salthalt, som i Bottniska viken liksom äfven i
skärgårdens inre vikar är minimal. Salthalten hos vattnet tilltager
däremot från Kattegatt norr ut och är i Bohusbukten, hvars vatten
står i mera direkt förbindelse med Nordsjön, ungefär densamma
som i nämnda haf. En naturlig följd af detta förhållande är, att
antalet saltvattensformer är betydligt större än i Östersjön,
hvarest de utgöra ett fatal och till antalet aftaga mot norr i
och med den minskade salthalten hos vattnet. Men i Östersjön visar
sig ett annat anmärkningsvärdt förhållande, i det att vid kusten
och synnerligast i skärgården rena sötvattensformer uppträda till
lika eller större antal än saltvattensarterna. Så finnas af våra
omkring 40 sötvattensfiskar ej mindre än 30 arter äfven i Östersjön
och äro delvis föremål för ett inbringande fiske.
Ett annat äfven på fiskets bedrifvande inverkande förhållande är,
att en stor del af våra kuster äro omgifna af talrika större eller
mindre öar och skär eller s. k. skärgård. - En följd af anförda
förhållanden är, att skillnaden mellan sötvattens- och hafsfiske
blir mindre utpräglad än i af saltare haf omgifna länder samt att
vidare fisket öfvervägande blir kustfiske, mindre fiske i öppna
hafvet, som hos oss som i andra länder hufvudsakligast drifves vid
de delar af landet, där kusten är öppen. För öfrigt är i fråga om
våra fiskerier, då de jämföras med andra länders, att märka, att hos
oss ägas båt och fiskredskap af de fiskande själfva, - besättningen
är delägare i båten eller fartyget, och af kastningen delas efter
andel, sedan en viss del afsatts för båtens underhåll. Sålunda
förekomma inga af rederier eller bolag förhyrda besättningar.
Saltyattensflsket.
Sillen (Clupea harengus) och strömmingen (Cl. harengus var. membras
L.) är den för fisket viktigaste af alla våra fiskarter. Sillfisket i
Bohuslän tilldrager sig största uppmärksamheten till följd af såväl
den stora omfattning, som detsamma vissa tider har, som äfven det
egendomliga förhållande med hänsyn till sillens uppträdande, hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
