Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII.2. Fiske. Af fiskeriinspektören fil. dr R. Lundberg, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÖTVATTENSFISKET. 613
användes till beredning af guano samt sillolja. Den bättre varan
har saltats och hufvudsakligen exporterats. Vinsten af denna rörelse
har på långt när ej varit så stor som under bättre ordnad afsättning
kunde varit fallet.
Strömmingen är såsom färsk en delikat fisk och ingår äfven såsom
saltad i den hvardagliga förbrukningen inom mellersta och nordliga
Sverige. Äfven såsom rökt förbrukas en del strömming (böckling).
Den verkliga ansjovisen eller sardellen (Stolephorus encrasicholus)
förekommer endast såsom sällsynthet hos oss, men den andra sillarten,
skarpsillen eller hvassbuken (Clupea sprattus), förekommer både vid
västra och östra kusten och beredes i Bohuslän till den saltade och
kryddade vara, som, innesluten i bleckdosor, under namn af »ansjovis»
fått en ganska vidsträckt användning såväl inom som utom landet.
Af t or sk familj en (Gadidæ) äro torsken, koljan, hvitlingen,
långan, sej en och kummeln föremål för nämnvärdt fiske. Torsken
förekommer kusten rundt ända uppåt Norrland, fastän i aftagande
antal, men är icke hos oss föremål för något stort fiske, såsom i
Norge, ehuru torskfisket vid västra och södra kusten ända upp till
Gottland icke saknar vikt. De öfriga ofvannämnda arterna tillhöra
blott västkusten.
Af flundrefiskarna är rödspottan (Pleuronectes platessa) den för
fisket viktigaste jämte piggvar en (Bothus maximus) och tungan
(Solea vulgaris) samt vanliga flundran (Pleuronectes flesus), som
förekommer äfven i Östersjön ända upp i Bottenhafvet. De grundare
delarna af Kattegatt äro de förnämsta fiskeplatserna för nämnda
arter, hvaremot helgeflundran (Hippoglossus vulgaris) tillhör
djupare vatten i Bohusbukten. Skåningar drifva en lönande fångst
af fiundrefiskar i Kattegatt med sumpfiskefartyg, s. k. »kvassar»,
för afsättning på Köpenhamn. Bohuslänningar drifva äfvenledes
dylikt fiske i Kattegatt men fara dessutom på »storsjöfiske» eller
s. k. bank fiske i Nordsjön, Jutska ref-vet och utanför Norges
sydvästra kust, äfvensom norr om Shetlandsöarna och undantagsvis
upp till Island. Vid detta fiske begagnas dels numera öfvervägande
kuttrar af engelsk modell, dels de gamla s. k. »bankskutorna» om
30-40 tons dräktighet och 8-10 eller flera mans besättning. Fisket
sker från det förankrade fartyget med långrefvar, s. k. »storbackor»,
efter långa, torsk, helgeflundra m. fl. En eller flera turer göras
under våren och sommaren, under hvars senare del man sysselsätter
sig med makrillfiske i Nordsjön och Bohusbukten.
Hummer- och ostronfångst idkas endast vid västkusten, där ostron
förekomma ungefär till höjden af Marstrand söder ut.
De båda för fisket mycket viktiga arterna lax och ål tillhöra både
salt och sött vatten, men vi behandla dem här under sötvattensfisket.
Sötvattensfisket.
Sverige har en stor rikedom på större och mindre sjöar och intager
i detta fall i förhållande till arealen andra rummet bland Europas
länder. Landet räknar äfven omkring 40 laxförande allvar med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
