Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX.2. Järntillverkningen. Af professor J. G. Wiborgh, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄLLJÄRNSTILLVERKNING.
659
Fosforhalten är också i allmänhet låg, men som landet har god
tillgång både på fosforrika och fosforfattiga malmer, kan man med
desamma åstadkomma tackjärn af mycket växlande fosforhalt, från det
fosforrika järn, som behöfves för den basiska bessemerprocessen,
ända ned till en utomordentligt ringa halt af fosfor. En stor del
malmer i mellersta Sverige innehålla blott en ä två tusendels
procent fosfor, såsom t. ex. vissa dannemoramalmer, af hvilka
kan tillverkas tackjärn med en fosforhalt af blott Ooi2 ä 0*020 %
Lägre kan man ej komma, emedan äfven träkolen innehålla en liten
mängd fosforsyra, som redan den gifver järnet en fosforhalt af
Ooio ä Oo20 % alltefter träkolens egen beskaffenhet och den mängd,
i hvilken de behöfva användas. Tackjärn af sedt för tillverkning
af stål innehåller i regeln ej mer fosfor än O- o 2 ä Oo25 %
Ar 1865 började man tillverka mangan- eller s. k. spegeljärn,
hvilket fortfarande sker vid Schisshyttans masugn. För detta
ändamål användes såsom bränsle en blandning af träkol och koks
samt en järnmalm bestående af magnetit och knebelit. Spegeljärnets
manganhalt växlar mellan 12 och IS %
Flera magnetitmalmer i mellersta Sverige innehålla l ä 5 ^ mangan
samt en mycket ringa fosforhalt och lämna ett tackjärn af yppersta
beskaffenhet för bessemer- och martinprocesserna. De lappländska
malmerna innehålla däremot icke mangan men väl stundom titan,
ehuru vanligen i ringa mängd och blott i enstaka fall till en sådan
myckenhet, att det inverkar ofördelaktigt på deras användbarhet i
följd af ökad kolförbrukning.
Kolåtgången i de svenska masugnarna växlar betydligt alltefter
kolens och malmens beskaffenhet, liksom äfven efter arten af det
järn man afser att framställa. Pr ton tackjärn åtgå från 50 till
80 hektoliter träkol.
Yälljärnstillverkning.
Produktionen af stångjärn i Sverige under senaste årtionden
framgår af tab. 103 här nedan. Erinras må, att genom förändringar
i produktionssättet gränsen mellan stångjärn och stål ej kan med
någon säkerhet angifvas, emedan all bessemermetall, såväl med hög
som med låg kolhalt, ofta benämnes stål. Angående hvad i tab. 103
räknats såsom stångjärn se anmärkningarna till tab. 99, sid. 643.
Antalet stängjärnsverh har, såsom tab. 103 visar, under senare tid
nedgått till vid pass en fjärdedel mot hvad det var för trettio
ä fyrtio år sedan, men den totala tillverkningen har dock mer än
fördubblats och genomsnittsproduktionen för hvarje verk således
mer än åttafaldigats.
Stångjärn och -stål (i inskränkt bemärkelse) framställdes år 1899 i
sjutton af våra län. Främst stodo Västmanlands län, med 36,344 ton,
och Kopparbergs, med 36,241; därefter följde Gäfleborgs med 30,304,
Örebro med 24,859, Östergötlands med 16,541, Uppsala med 16,150
och Värmlands med 13,336 ton; återstående 12,731 ton fördelade sig
å tio olika län.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
