Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX.2. Järntillverkningen. Af professor J. G. Wiborgh, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
668
IX. BERGSHANDTBRING.
cylindrisk form med plana gaflar samt upphängd medelst två axlar,
placerade i öfre kanten af gaflarna. Den ena af dessa axeltappar
var ihålig och utgjorde äfven en del af blästerledningen, hvilken
med ett rör fortsattes under cylindern, där slutligen blästern
genom 12 formor inleddes i ugnen, såsom ock af bilden å föreg, sida
synes. Denna ugn var vridbar medelst ett spel och en kätting, som
fastades vid den ena ugnsgafvelns kant, diamentralt mot axeltappen;
ugnen var sålunda ett slags stjälpugn. Den hade för öfrigt tvenne
öppningar, den ena i samma höjd som axeltapparna, den andra något
längre ned på sidan för stålets uttappning, hvilken senare under
blåsningen var igenmurad. Tackjärnet, som togs direkt från masugnen,
intappades genom den öfre öppningen.
Bessemenign vid Edsken, 1858.
Mycket klent resultat erhölls med densamma; järnet blef alldeles för
kallt, och största delen stelnade inuti ugnen. Men detta oaktadt
inköptes Bessemers patent i Sverige af konsul G. P. Göransson år
1857; han var då chef för och stor delägare i grosshandelsfirman
Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
