Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Tillverkningsindustri. Af byråingeniören i Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå fil. dr Å. G. Ekstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
698 X.
TILLVERKNINGSINDUSTRI.
tigt af den blomstrande industri, som utgjorde grunden till Englands
rikedom, och för detta mål arbetade han sedan oaflåtligt under hela
sitt lif, med den viljestyrka, den oegennytta och den flärdlöshet,
som man så ofta möter hos vårt folk, när en man funnit en uppgift,
åt hvilken han kan hängifvet ägna alla sina krafter.
Till en början hemsände Alströmer från England arbetare och redskap
för drifvande af ylle- och bomullsväfverier, men snart flyttade
han själf tillbaka till fäderneslandet. Här byggde han i Alingsås
fabriker för alla slags textilvaror, och under hans ledning blef
Alingsås Sveriges främsta industriort, dit ingeniörer, verkmästare
och arbetare från hela landet strömmade för att inhämta de nya
metoderna. En af Alströmers ledande principer var att så mycket som
möjligt grunda den svenska industrien på inhemska råämnen. Härigenom
kom han att utsträcka sin verksamhet till vårt lands flesta
näringsgrenar; i främsta rummet arbetade han för husdjursskötselns
förkofran. Han var för öfrigt en i hög grad upplyst man och varmt
intresserad äfven för vetenskaplig forskning. Sålunda deltog han i
Vetenskapsakademiens upprättande och anlade i Alingsås ett bibliotek,
ett naturhistoriskt museum och en modellkammare.
De nya sträfvandena hälsades med stor glädje af regering och riksdag
och blefvo på allt sätt föremål för uppmuntran. Privilegier och
understöd utdelades i riklig mängd åt både Alströmer och andra
industriidkare, och den industriella verksamheten utbredde sig till
en stor mängd branscher, som förut varit främmande för vårt land. På
allt sätt sökte man äfven främja exporten af de nya fabriksalstren.
Det är tillräckligt bekant, att en icke ringa del af dessa
ungdomligt entusiastiska sträfvanden blefvo fruktlösa och att
tidens strängt merkantilistiska grundsatser, som här tillämpades
med en utomordentlig konsekvens, i många fall uppammade industrier
utan naturliga betingelser och därför på förhand dömda till en
undergång, som medförde ödeläggande verkningar inom flera områden
af Sveriges dåtida näringslif. En framtid skall dock troligen döma
adertonhundratalets »låt-gå-system», som äfvenledes i vårt land
drifvits ovanligt långt, minst lika strängt som frihetstidens
merkantilism. I bägge fallen är det främst vårt folks olyckliga
brist på affärssinne, som bär skulden för missgreppen och för den
blinda dok-trinarismen utan blick för ekonomiens lagar och det
helas verkliga bästa. Hvad angår de skildringar, som vanligen möta,
af tillståndet inom Sveriges näringslif vid frihetstidens slut,
äro dessa tydligen i mycket öfverdrifna och grunda sig väsentligen
på samtida partifärgade uttalanden utan stöd af tillräcklig saklig
utredning. Tiden har själf lämnat ett vittnesbörd om sig, som talar
ett annat språk - den svenska befolkningsstatistiken. Såvidt af den
kan dömas, har 1750-talet varit kanske den mest lysande tid Sverige i
ekonomiskt hänseende någonsin genomgått, och om än förhållandena voro
betydligt försämrade mot slutet af 1760-talet, kommer dock Gustaf
III:s tid vid en jämförelse med frihetstiden helt och hållet till
korta. Och hvad särskildt Alströmers verksamhet angår, är väl sant,
att många af hans fabriker sedermera gingo under, att de dyrbara
maskinerna ofta såldes igen för rampris till utlandet o. s. v.,
men hvad som icke har gått om intet är den industriella uppfostran
han skänkte Sveriges folk och sora ligger till grund för en stor
del af senare tiders ekonomiska framsteg.
Gustaf III:s tid har för vår industri den betydelsen, att en
mera frisinnad lagstiftning gjorde sig gällande, hvilket bidrog
att införa näringsverksamheten å sundare banor. Förtjänsten häraf
tillkommer i främsta rummet den store finansiären J. Liljencrantz
(1730/1815). Den ekonomiska ställningen i allmänhet var emellertid
under större delen af Gustaf III:s regering föga gynnsam.
Med adertonhundratalet inträder, såsom bekant, en revolution
inom världsindustrien i och med ångans allmänna användning
såsom drifkraft. Sverige tillgodogjorde sig ovanligt hastigt den
epokgörande uppfinningen, hvilket i synnerhet är att tillskrifva
den mångsidige ämbetsmannen, vetenskapsmannen och vitterhets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
