Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X.a. Sveriges vattenfall, af major P. Laurell, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
718 X.
TILLVERKNINGSINDUSTRI.
Jäst.
Den för brödbakning nödiga jästen erhölls förr från öl-
och svagdricksbrygd, numera i enkom därför afsedda fabriker,
hvilka i allmänhet äro inrättade som brännerier. Men under det
att i ett vanligt bränneri hufvudvikten ligger på alkoholutbytet,
ligger den i jästfabrikerna på jästens kraftiga förökning. Man kan
nämligen intill en viss gräns stegra jästutbytet på bekostnad af
brännvinsutbytet och tvärtom. Särskildt erbjuder inblåsning af luft
i jästmäsken ett verksamt medel att höja jästutbytet. En så beredd
jäst kallas luftjäst, till skillnad från en utan luftning beredd,
hvilken kallas skumjäst. Under det att vid skum-jästmetoden kunna
erhållas 25 å 30 kg. jäst pr hundra liter brännvin af femtio % kan
vid luftjästmetoden detta utbyte stegras till närmare 100 kg. jäst
pr hundra liter brännvin. Numera använda de flesta fabrikerna båda
dessa metoder. Luftjäst anses vara mindre jäskraftig än skumjäst.
Fabriksmässig tillverkning af jäst kan spåras i Sverige redan
i början af 1850-talet, men först 1871 blef den föremål för
lagstiftning, i det att de brännerier, som gjorde pressjäst, fingo
tillåtelse att bränna äfven under månaderna maj-september. De äldsta
kända och ända till 1873 de enda jästfabrikerna lågo i Humlegården
i Stockholm samt vid Nacka i Stockholms län. Från 1885 upptages
jästutbytet i brännerirapporterna. Hela tillverkningen af oblandad
jäst år 1900 uppgick till 27,850 deciton. - Ren oblandad jäst säljes
endast undantagsvis; i allmänhet försättes den med potatismjöl till
1/4 å 1/2 af jästens vikt.
Ittikfabriker.
Den i handeln förekommande ättikan är i stort sedt af två slag,
nämligen antingen spritättika, som beredes af alkoholhaltiga vätskor,
genom inverkan af ättiksvamp vid riklig tillgång på luft, eller
träättika, som erhålles vid torrdestil-lation af trä, företrädesvis
löfträ. Medan spritättikan i följd af sitt framställningssätt
vanligen är ganska svag, under 8 % ättiksyra, erhålles den
renade träättikan fabriksmässigt såsom isättika med en halt af
100 % ättiksyra och måste därför vid användning i matlagningen
utspädas med mycket vatten. Den mest skattade ättikan är vinättika,
hvilken företrädesvis införes från Frankrike. En ny sorts ättika,
som tillsvidare blott har nyhetens intresse, är mjölkättika, också
kallad lactica, hvilken innehåller en utspädd lösning af mjölksyra,
som för smaken och såsom konserveringsmedel torde kunna ersätta
ättiksyran. - Tillverkningen af träättika har fått större omfattning
på senare åren i och med tillgodogörandet af affall från sågverken.
År 1898 tillverkades vid 14 fabriker i allt 1,997,384 kg. ättika. Den
största spritättiksfabriken är Th. Winborg & C:o i Stockholm, den
största trä-ättiksfabriken är W. Wendts i Perstorp; tillsammans
åstadkomma dessa båda mer än 60 % af hela tillverkningen. Ar
1899 infördes 28,541 kg. ättika och ättiksyra, mest från
Frankrike. Utförseln utgjorde 91,788 kg. och gick till Danmark,
Tyska riket och Norge.
Yin- och saftfabriker.
Tillverkning af sockrade bärsafter är en gammal husslöjd, och
därtill användas alla slags bär, företrädesvis hallon, smultron,
krusbär, vinbär samt vissa slag af körsbär. På senare åren bedrifves
tillverkningen, i synnerhet af lemonad, fabriksmässigt, men samtidigt
hafva af ekonomiska skäl de naturliga bärsafterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
