Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X.c. Textil- och beklädnadsindustrien, af professor G. Sellergren, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
734 X.
TILLVERKNINGSINDUSTRI.
Linne- och juteindustrien m. m.
De norrländska landskapen Helsingland, Ångermanland och Jämtland
äro väl kända inom landet för sitt goda lin och sina fina
linne-lärfter. Dock intaga äfven Småland, Halland och Västergötland
i detta hänseende ett framstående rum. I medlet af förra seklet
arbetades mycket såväl af regering och ständer som af enskilda för
linneslöjdens befrämjande. Särskildt märkes premieringen, införd
1740, enligt hvilken lärfter af en viss finlek (åtta klasser funnos)
belönades och som hade till följd, att yrkesskickligheten högt
uppdrefs. Redan år 1741 erhöll D. Kropp privilegier på uppförandet
af en linnefabrik i Hernösand.
Linets rötning sker i landets nordliga trakter i stillastående
vattensamlingar, i de sydliga åter på äng, s. k. daggrötning. Det
norrländska linet får i allmänhet en ljusgrå, nästan hvit färg; det
från sydligare trakter, t. ex. det småländska, blir grått och mera
ojämnt i färgen. Linodlingen har alltmera nedgått. Ar 1875 skördades
36,490 deciton, år 1898 blott 16,529, sålunda en minskning af 55 %
Emellertid har den fabriksmässigt drifna linneindustrien samtidigt
något utvidgats, i det att stora mängder lin importeras. Den
inhemska tillverkningen är dock långt ifrån tillräcklig att fylla
landets behof.
Af Sveriges nuvarande linspinnerier må nämnas Almedal, Jonsered och
Holma (Tidaholm), med ett sammanlagdt produktionsvärde af nära 2
mill. kr. garn och väfnader. Anledningen till att linneindustrien,
trots den omständigheten att i Sverige kan produceras lin af utmärkt
beskaffenhet, dock är af jämförelsevis underordnad betydelse, torde
vara att söka dels i det öfverhandtagande bruket af bomullstyger,
dels och väsentligen i svårigheten att erhålla tillräckligt
råmaterial af jämn beskaffenhet. Landtbefolkningen bedrifver ej
rötningen på ett rationellt sätt, sorteringen af det af fabriken
inköpta linet blir svår att verkställa, och produkten blir af
mycket ojämn godhet. För närvarande göras försök i Hälsingland
med fabriksmässig rötning af lin, grundad på inköp af r alin från
landtbefolkningen samt bedrifven i samband med fullständig förädling
till garn och väfnader.
Ett hithörande råmaterial, jute (Corchorus capsularis), har på
senare tider blifvit föremål för en snabbt utvecklad, storartad
industri, hvars representanter äro Skandinaviska jutespinneri-
och väfveriahtiebolaget, vid O skar ström (tillverkning mer än l å
2 millioner kr. årligen), samt Svenska JuteväfveriaJctiebolaget,
Södertälje (grundadt 1889, sysselsättande omkring 500 arbetare
och tillverkande för omkring l mill. kr. garn och väfnader
årligen). Dessa fabrikat hafva en särdeles mångsidig användning,
utgörande jutegarn, bindgarn, mattvarp, snören och rep m. m. samt
säck-, emballage-, madrass- och dekorationsväf, sadelgjord och
mattor. Jute användes äfven inom vissa fabriker tillsammans med
ull eller bomull till gardin- och möbeltyger jämte mattor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
