Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X.c. Textil- och beklädnadsindustrien, af professor G. Sellergren, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
746 X.
TILLVERKNINGSINDUSTRI.
Tvål och såpa
erhålles genom sönderdelning af fettarter, både fasta och flytande,
med alkalier. I allmänhet taladt, är tvål fettsyradt natron,
såpa fettsyradt kali. Tvålkokning-var förr, såsom mycket annat,
en husbehofsslöjd, hvarvid man af vedaska och kalk beredde den
nödiga kaliluten, som kokades med talg. Man fick då en talg-såpa,
hvilken sedan utsaltades med koksalt, då en fast och god talgtvål
erhölls. Den första såpfabriken anlades 1823 af Lars Montén under
medverkan af Berzelius. Ehuru råmaterialen för denna industri,
särskildt talg, linolja och pottaska, delvis kunna erhållas
inom landet, torde dock numera allra största delen af råämnena
hämtas utifrån, hvilket ställer sig billigare, helst sedan man
för ändamålet börjat använda en mängd oljor af tropiska växter,
såsom kokos- och palmolja m. fl. Till tvätt användes med förkärlek
såpa, hvilken dock på senare aren mer och rner börjat undanträngas
af tvål, som gjorts billigare genom att vid tillverkningen delvis
ersätta fettet med harts (kolofonium). Till toaletttvålar användes
företrädesvis kokosolja, hvarjämte äfven »pillerade» tvålar börjat
tillverkas. Dessa beredas af en möjligast neutral grundtvål, som
söndermales, parfymeras och pressas. Utom andra goda egenskaper hafva
dessa tvålar äfven den att kunna parfymeras bättre och varaktigare
än andra.
Tillverkningen inom landet af såpa och tvål har under de senaste
tjugu åren gått betydligt framåt och torde numera vara minst dubbelt
så omfattande som mot slutet af 1870-talet. Utförseln har på sista
tiden gått något tillbaka, hvaremot landets egen förbrukning mer än
fördubblats. Anmärkas må äfven, att ehuru såpan till kvantiteten
ännu Öfvergår tvålen, har dock under senare år tvåltillverkningen
mest ökats. Införseln omfattar egentligen finare parfymerad tvål, men
äfven sådan tillverkas nu af utmärkt beskaffenhet vid våra fabriker.
I allt tillverkades år 1898 inom landet 118,647 dt. såpa och 32,023
dt. tvål. Stockholm intager inom denna industri första rummet,
med 10 fabriker (af 37) och öfver 40 % af hela tillverkningen, som
värderas till 4.496,000 kr.; därefter kommer Malmö med 8 fabriker
och 17 % af tillverkningen.
Parfymer.
Parfymer i vanlig mening äro oftast lösningar af välluktande ämnen
i ren sprit. I allmänhet tillverkas parfymer och finare tvålar i
samma fabriker. Hela tillverkningsvärdet för parfymer upptogs år
1898 till 654,000 kronor. Införseln värderades år 1899 till 166,000
kr. och utförseln till 82,000 kr.
Ljus.
Intill slutet af 1850-talet voro talgljus nästan den enda mera
allmänna ljuskällan, ty om också rofoljelampor hade en viss
spridning, voro och förblefvo dock de heinstöpta talgljusen
en nödvändighetsartikel i hvarje hushåll, ända tills lysgasen
och nästan samtidigt den amerikanska fotogenen blifvit kända och
kommit i användning. I stället för talgljus användas numera nästan
öfverallt stearinljus, där af en eller annan anledning belysning
med ljus föredrages. I Sverige dateras stearinljustillverkningen
från 1838, då Liljeholmens fabrik anlades af den på många
områden framstående och verksamme L. J. Hierta, i förening med
./. Michaëlson. Redan 1843 anlades af Lars Montén Clara fabrik,
landets andra stearinljusfabrik. År 1898 hade Sverige trenne
stearinljusfabriker, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
