Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV.4. Sparbanker och sparkassor. Af aktuarien i Kommerskollegium I. Flodström - XVI.1.e. Olycksfalls-, invaliditets- och ålderdomsförsäkring. Ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPAKBANKER OCH SPARKASSOR. 947
mor för bildande af kapital, d. v. s. egentlig sparkasserörelse
- tillika två andra rörelsegrenar (om ej tre). Däri ingår
nämligen äfven placering af redan bildadt kapital (eller hvad
vi i bankerna pläga nämna deposition) och dessutom ett slags
kassarörelse för hushållet, motsvarande det större affärslifvets
upp- och afskrifning (samt slutligen undantagsvis verklig upp-
och afskrifningsrörelse). Såsom färdigbildadt kapital torde kunna
betraktas åtminstone en stor del af i sparbankerna innestående
behållningar å 2,000 kronor och därutöfver; år 1898 uppgingo
behållningar af denna storlek i sammanlagdt belopp till icke mindre
än 139,381,101 kronor, eller 34*6 % af hela behållningsbeloppet.1
Såsom hushållsräkning (eventuellt upp- och afskrifningsräkning)
användas hos oss förnämligast bankernas sparkasseafdelningar,
mindre däremot de af uppsägningsföreskrifter betungade sparbankerna
och postsparbanken (hvilket framgår af uttagningarnas förhållande
till behållningen, utgörande år 1898 i sparbankerna 19*7 % och i
postsparbanken 25-2 %).
För att förhindra sparbankernas användande i kapitalplaceringssyfte
är i de flesta sparbanksreglementen föreskrift intagen om ett
visst högsta belopp af en insättares tülgodohafvande, hvarå
ränta får beräknas, och gränsen är vanligtvis satt till 2,000,
3,000 eller 5,000 kronor; men äfven 10,000 kronor och ännu högre
belopp, ända till och med 50,000 kronor, förekomma, synnerligast
i de södra länen. För postsparbanken är motsvarande maximibelopp
(sedan år 1891) fast-ställdt till 2,000 kronor, och för bankerna är
från och med år 1900 förbjudet att till förräntande å sparkasse-
eller därmed likartad räkning emottaga högre belopp än 3,000
kronor - ett förbud som för öfrigt delvis äfven torde vara
riktadt mot missbruket att å sparkasseräkning insätta medel, som
rätteligen tillhöra upp- och afskrifningsräkning. - Sparbankernas
användande såsom kassaanstalter för insättningar af mera temporär
natur försvåras genom sparbankslagens bestämmelse, att sparbank
icke äger ikläda sig skyldighet att annorledes än viss tid efter
uppsägning återbetala insatta medel (vederbörande styrelse dock
öppet lämnadt att, då sådant utan olägenhet kan ske, medgifva
återbetalning utan afvaktan på uppsägningstidens utgång). Samma
föreskrift, med tillägg af att uppsägningstiden skall vara minst
en vecka, är (med liknande befogenhet för vederbörande styrelse att
medgifva undantag) från och med år 1900 gällande äfven för bankernas
sparkasseräkningar; men den praxis torde dock fortfarande i bankerna
allmänt vara rådande, att å sparkasseräkning innestående medel i
regeln utlämnas vid anfordran. Hvad postsparbanken beträffar, få
dess motböcker användas för insättningar och uttagningar vid hvilket
postsparbankskontor som helst i hela riket, hvaraf blir en gifven
följd, att i postsparbanken insatta medel icke utan uppsägning och
utbetalningsorder från centralkontoret kunna utbekommas.
I fråga om själfva naturen af de nu nämnda sparkasseväsendets
afarter torde kunna sägas, att ingendera af dem (upp- och
afskrifningsrörelsen dock undantagen) i och för sig är för sparbanker
och sparkassor illegitim. Hvad som är olämpligt är endast bristen
på speciella villkor och bestämmelser för hvar och en af de olika
rörelsegrenarna. Men denna brist torde kunna af hjälpas. Och om
det än måhända bör erkännas, att bankernas depositionsräkning ur
flertalet synpunkter är bättre än sparkasseräkningen ägnad att till
förräntande upptaga
1 I Malmöhus län var procenttalet för sådana behållningar
48’5, i Stockholms län 45’4, i Göteborgs och Bohus län 42’l och i
Kristianstads län 40’3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
