Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI.1. Arbetarlagstiftning. Af fil. dr A. Raphael, Stockholm - XVI.1.e. Olycksfalls-, invaliditets- och ålderdomsförsäkring. Ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
980 XVI. ARBETARLAGSTIFTNING OCH
SOCIALSTATISTIK.
af arbetarne erläggas med 25, 15 och 10 öre i veckan; arbetsgifvarne
skulle betala resp. 15, 10 och 5 öre; dock skulle arbetsgifvare,
som för ett år icke påförts annan bevillning än antingen för fast
egendom till värde af högst 3,000 kronor eller för inkomst af
kapital och arbete uppgående till högst 800 kronor, återfå hvad
han i pensionsafgifter för sina arbetare under samma år erlagt.
Staten skulle ikläda sig kostnaderna för förvaltningen, som
beräknades till omkring 2 % af hela premieinkomsten; vidare hvad
som skulle behöfvas för att göra generationen mellan 18 och 40 år
delaktig i försäkringen äfvensom för hustru- och barnpensioneringen;
samt slutligen garanti för redan beviljade pensioner och en viss
begränsad garanti i afseende på blifvande.
I pension skulle utgå först och främst 50 kronor såsom en grundplåt
och därjämte ett visst tillägg - 10, 5 eller 2 öre för hvarje
vecka den försäkrade i olika klass varit försäkrad. Pensionen för
den, som varit försäkrad minimitiden, eller 260 veckor, skulle
således i de olika klasserna blifva 76, 63 och 55 kronor, och om
han varit försäkrad från sitt adertonde till sitt sjuttionde år:
320, 185 och 104 kronor. Hvarje faderlöst äkta barn under femton ar
skulle erhålla 30 kronor om året. Detta var hvad den obligatoriska
försäkringen skulle innebära. Men därutöfver skulle en frivillig
sådan kunna anordnas, och dessutom skulle en försäkrad person, som
på grund af ändrad samhällsställning icke längre borde vara det,
genom fortsatt erläggande af afgifter kunna förvärfva rätt till
högre pension än den, som borde tillfalla honom på grund af hvad
han inbetalt intill tiden, då ändringen skedde.
Slutligen skulle försäkringen skötas af en pensionsstyrelse och
särskilda pensionsnämnder i orterna. Ordföranden i nämnden skulle
utses af länsstyrelsen; ledamöterna skulle väljas å kommunalstämma
eller af stadsfullmäktige, hälften bland arbetsgifvarne, hälften
bland arbetarne. Utom öfvervakandet af lagens genomförande skulle
det tillkomma nämnden att fungera såsom skiljedomstol vid tvister
i försäkringsfrågor.
Men äfven detta förslag föll, och riksdagen anhöll om förnyad
utredning. På grund af en sådan framlades för 1898 års riksdag en
ny kungl, proposition angående invaliditet s f or säkring.
De hufvudsakligaste afvikelserna från 1895 års förslag voro,
att arbets-gifvarnes skyldighet att bidraga till försäkringen
borttagits och ersatts med motsvarande bidrag af statsmedel,
att enahanda statsbidrag äfven skulle utgå till den frivilliga
försäkringen, att barnpensioneringen uteslutits och slutligen att
pension icke i någon händelse skulle uppbäras före fyllda 50 år,
äfven om invaliditet tidigare inträdt. Vid sådan invaliditet,
för så vidt densamma härrört från olycksfall i vissa yrken, hade
regeringen tänkt sig, att arbetsgifvaren borde lämna understöd.
Förslaget antogs i princip af Andra kammaren men afslogs af
den Första, så vidt det af debatten framgår af motvilja mot den
obligatoriska försäkringens princip och af farhåga för de alltför
tunga förpliktelser, som staten därvid skulle ikläda sig.
Med öfvergifvande tills vidare af försöket att lösa frågan om
invaliditets- och ålderdomsförsäkring framlade regeringen för 1900
års riksdag ett förslag till lag angående ersättning för skada i
följd af olycksfall i arbete.
Den princip, som låg till grund för detta förslag, eller att
arbetsgifvare vore skyldig att lämna en mer eller mindre omfattande
hjälp åt personer, som skadats i hans tjänst, eller, om de aflidit,
åt deras anhöriga, var emellertid ingen fullstän-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
