- Project Runeberg -  Sveriges land och folk : historisk-statistisk handbok / Första delen /
6

(1915) [MARC] Author: Joseph Guinchard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fysisk geografi. Inl. av [G. Sundbärg] Gunnar Andersson - 1. Ytbildning. Av Gunnar Andersson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6

I. FYSISK GEOGRAFI.

gaste Dalarne. Detta område har av gammalt sammanfattats under det
gemensamma namnet Kölen, vilket namn dock stundom oriktigt använts
även om de sydligare gränstrakterna mot Norge. Fjällområdets gräns
mot öster är oftast väl markerad; mångenstädes stå fjällen såsom en hög
mur mot det skogtäckta landet i öster. Till följd av sin höga geologiska
ålder är -den svenska fjällkedjan i flera avseenden olik bergskedjorna i
mellersta och södra Europa. Sålunda hava i Sverige även de högsta
fjälltopparna i allmänhet avrundade former, beroende huvudsakligen
därpå, att de eroderande och nedrivande krafterna här haft flerdubbel! längre
tid för sitt arbete än t. ex. i Alperna. I samma riktning har den
långvariga isbetäckningen under istiden verkat. Blott enstaka toppar, som
bestå av synnerligen motståndskraftigt, mestadels eruptivt material, hava
kunnat ända till våra dagar behålla de djärva former, som man
vanligen förbinder med tanken på högfjällen; så är fallet med Sylarna i
södra Jämtland samt Sarekfjällen, Kebnekaise o. a. i clet nordliga
Lappland. — En annan egenhet hos de svenska fjälltrakterna är, att de
genomskäras av stora, djupa floddalar (jfr bilden av Laitaure), som uppdela
bergskedjan i skilda fjällmassiv, vilkas fulla samhörighet, med hänsyn
till uppkomsten, det varit de senaste årtiondenas geologiska forskning
förbehållet att ådagalägga. En anmärkningsvärd olikhet mellan dalarna
på den svenska och norska sidan av bergskedjan är. att å den förra vida
dalar sakta höja sig mot vattendelaren, medan å den norska sidan smala
och djupa dalar inom några få mil föra ned till havet.

De mest betydande av fjällpartierna äro följande, från norr till söder räknat»
Kebnekaise-partiet, söder om Torne träsk, inom vilket Kebnekaise själv tronar
som Sveriges högsta bergstopp, 2 123 m över havet. Nästan samma höjd når
Raskasatjåkko, med 2 093 m. Söder om Lule älvs övre huvuddal möta de
talrika toppar, som gruppera sig kring Sarek-, Ålkas- och Pårtefjällen och inom
vilka vi möta Sveriges kanske mest storartade fjällvärld, rik på talrika stora
glaciärer och svårbestigna toppar, bland vilka Sarektjåkko 2 090 m, Ålkasfjället
2 010 m, Skuorkas högsta topp 2 019 m, Pellorippe 2 025 m, och Tjäura 2 042 m.
Som så ofta inom veckningskedjorna förefinnes även här en anmärkningsvärd
överensstämmelse mellan de högsta topparnas höjd, något som hänvisar på ett
gemensamt ursprung. Mot väster sänka sig fjällen något, och det länge såsom
Sveriges högsta topp ansedda Sulitälma, beläget alldeles i riksgränsen, når endast
1 877 m. Även mot söder bliva fjällen lägre. Bland dessa må framhållas
Kuostertjåkko, 1 694 m, söder om Pite älvs övre dalfåra, topparna kring
Skellefte och Ume älvars norra tillflöden, vilka nå 1 600—1 700 m, och
Stuore-vare, 1 764 m, i Norra storfjället vid Urnans södra huvudtillflöde. Inom de
föga utforskade fjälltrakterna söder härom synas de högsta topparna ej resa sig
till mer än 1 200 à 1 400 m. Bland de mera kända äro Anjeskutan, 1 199 m,
och Åreskutan, 1 420 m. Söder om Åredalen utbreder sig ett stort fjällområde,
vars högsta toppar äro Storsylen, 1 762 m, och Helagsfjället, 1 796 m. Här
böjer fjällkedjan i västligare riktning in i Norge. Den sydligaste delen av den
långa fjällmuren intages av Härjedalens och det nordligaste Dalarnes
majestätiska kvartsitmassor, av vilka Hundshögen i Jämtlandsgränsen är 1 372 m,
Servfjället 1 171 m, Sonfjället 1 277 m, bägge i Härjedalen. I norra Dalarnes
nordligaste del, där Sveriges sydligaste fjällgrupper finnas, nå Lingfjällen med
Storvätteshogna 1 204 m, Nipfjället med en topp av samma namn 1191 m och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverig15/1/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free