Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fysisk geografi. Inl. av [G. Sundbärg] Gunnar Andersson - 1. Ytbildning. Av Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YTBILDNING.
11
däremot växer ingen skog; liär täckes marken av ljungväxter, vitmossa
och starrarter, varjämte här och var bestånd av martallar uppträda.
Undantagas det övre Lapplands förut omtalade slätter, löpa floderna
under sitt lopp genom denna del av landet vanligen utefter branta, karga
stränder; blott kring sjöar eller kring en eller annan dalsänka antager
landskapet en mera leende karaktär. Mestadels äro dessa skogsmarker
ytterst enformiga, ett de stora avståndens och de obekväma
kommunikationernas land. Frånsett den bördiga jämtländska silurslätten, vilken ock
delvis varit täckt av ovan omtalade isdämda sjöar, äro
odlingsmöjligheterna med nuvarande arbetspriser begränsade. För att söka undvika frosten
och vinna den bästa och varmaste jorden har man i allmänhet förlagt
odlingarna uppe på höjdernas solsida, där byar och gårdar eller fäbodvallar
te sig som ljusgröna fläckar i det ändlösa skogstäcket. Inom områdets
sydligaste delar, i Dalarnes och Värmlands bergslager, har kulturen gjort
större framsteg till följd av det något gynnsammare klimatet och ej minst
rikedomen på värderika malmer.
c. Havsavlagringarnas bälte framträder i allmänhet väl begränsat
inom floddalarna. I dessas botten utbreda sig vida slättmarker, gamla
deltaland av sand eller lera, en gång avsatta på havsbottnen, då mot
istidens slut eller senare de nuvarande kusttrakterna sköljdes av havet. I
Norrbotten nå de gamla havsavlagringarna upp till omkring 200 m höjd ö. h.
och 100—150 km in i landet, i Ångermanland, Medelpad och Hälsingland
ända till 250 m ö. h., men sällan mera än 50 till 80 km från kusten, i
Dalarne och Värmland 150 à 200 m ö. h. Havet har sköljt bort istidens
moräner från höjderna, som därför merendels ha berggrunden blottad eller
åtminstone allt finare material utvaskat, så att blott grus och sten återstå.
Det bortförda avsattes på den dåtida havsbottnen, som nu till stor del är
land. Här träffas de uppodlade, jämna marker, som överallt möta i
Nordsveriges floddalar och av vilka många sedan årtusenden tillbaka utgöra
blomstrande kulturbygder. Vid havsavlagringarnas västra gräns ha i de
flesta floddalar avsatts vida fält av grov sand, på vilken tallen funnit en
omtyckt växplats, varom väldiga tallmoar bära vittne.
Efter landets höjning grävde sig älvarna åter ned genom de lösa
av-lagringarna till sin urgamla bädd på den fasta hällen, och utmed
stränderna kvarstå mäktiga, ofta flera tiotal meter höga skärningar genom
sand och lera. Dessa skärningar, eller »nipor», antaga ofta fantastiska
former och bidraga i hög grad till den måleriska skönhet, för vilken i
synnerhet Ångermanälven och Indalsälven äro berömda. Ett än viktigare
drag i denna skönhet äro de blånande höjder, som inrama horisonten inom
alla Nordsveriges floddalar.
Från Öre älv i norr till nedom Indalsälvens utlopp i söder resa sig
ända ut i kustlandet talrika höjder till 300 à 400 m över havet, i enstaka
fall ända i iII 450 m. Längre åt söder draga sig höjderna mera inåt
landet. Söder om Ljusnan skjuter dock Härjedalens och Hälsinglands
högland fram till blott några mil från havet; här nå enstaka berg upp till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
