Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fysisk geografi. Inl. av [G. Sundbärg] Gunnar Andersson - 2. Vattensystem. Av A. Wallén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTENSYSTEM.
21
utgöra dessa vattensystem 14, vilka avvattna icke mindre än 69 °/o av
Sveriges yta. Störst är Götaälvsområdet med nära 50 000 kvkm. Av
de norrländska fjällflodsområdena är Torneälvs störst med c:a 40 000
kvkm, av vilka dock endast omkring 25 000 äro belägna mom Sverige,
Piteälvens minst med 11 100 kvkm. De flesta äro ganska jämnstora,
med areal mellan 25 000 och 30 000 kvkm, såsom Luleälv, Umeälv,
Indalsälven och Dalälven.
Den andra storleksgruppen skiljer sig skarpt från den föregående
därigenom, att dess största område, Lagans, har en yta av blott- 6 200 kvkm,
vadan intet område finnes mellan 6 200 och 11 100 kvkm. Nedåt är
gränsen mindre utpräglad. Till denna grupp höra 31 vattenområden
utgörande 16 % av Sveriges yta. Även bland dessa kunna en del kategorier
urskiljas, nämligen övre Sveriges skogsälvar, vilka i motsats till
fjällälvarna upprinna inom »moränmarkernas och myrområdenas bälte». Hit
höra exempelvis Byske, Ore, Lögde och Gide älvar. Vidare urskiljas de
småländsk-halländska älvarna, avvattnande det »småländska höglandet».
Bland dessa märkas Emån, Helgeån, Lagan, Nissan, Ätran och Viskan
m. fi. Slutligen höra till denna grupp en del större slättfloder, såsom
Tämnarån och Nyköpingsån, vilka avvattna delar av det »mellansvenska
låglandet», samt Kävlingeån och Rönneån, genom vilka en stor del av
»Skånes slättbygder» dräneras.
Genom smärre kust- och gränsfloder avvattnas 15 % av landet. Bland
dessa hava 70 stycken arealer, som ligga mellan 1 000 och 200 kvkm.
De svenska vattensystemens allmänna geografiska karaktär
sammanhänger nära med landets geologiska utveckling. Genom istidens
omvälvningar hava de fått alla kännetecken på geografiskt sett unga
bildningar. Därmed följer den stora talrikheten av sjöar. Endast områden,
som liksom Sverige varit säte för en nedisning, exempelvis Finland och
Kanada, kunna i detta hänseende tävla med vårt land. Vidare följer
därmed en outvecklad längdprofil, med talrika vattenfall och forsar, vilka
göra Sverige till ett bland de i vattenindustriellt hänseende viktigaste
länderna. (Se ang. Sveriges vattenfall, 2:dra delen.) Vidare har följden
blivit, att de olika flodområdena äro relativt dåligt avgränsade från
varandra, i det att neutrala områden och bifiirkationer talrikt förekomma,
de förra särskilt där vattendelarna framgå över de vidsträckta i sen tid
uppkomna myrarna.
Rörande flodernas halt av lösta och uppslammade ämnen hava en del
undersökningar utförts. Beträffande halten av lösta ämnen hava de visat, i huru hög
grad denna är beroende av berggrunden och de lösa av]agringarnas beskaffenhet.
Så uppgår den kemiska denudationens belopp i gram pr kvadratmeter uti
urbergsfloderna i övre Sverige och å småländska höglandet till 10 gr pr kvm,
men stiger i de delar där silurisk berggrund i större utsträckning förekommer,
t. ex. i Indalsälven, till 19 gr. I de mellansvenska låglandsfloderna äro siffrorna
mycket högre, exempelvis i Nyköpingsån 12, Mjölnaån (Tåkerns avlopp) 24,
Tidan 26. Högst äro dessa siffror i Skånes floder, såsom uti Rönneån 28 och
Kävlingeån 44 gr pr kvm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
