Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fysisk geografi. Inl. av [G. Sundbärg] Gunnar Andersson - 3. Klimat. Av N. Ekholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
I. FYSISK GEOGRAFI.
Svealand 565 ocli för Götaland 585 mm. Västkusten liar betydligt större
nederbörd än östkusten, varest ihållande torka icke är sällsynt, i synnerhet
på våren och försommaren. Regnrikast äro västra sluttningarna av
småländska och västgötska höglanden. Ännu större är sannolikt nederbörden
i västra Lapplands fjälltrakter; den årliga nederbördssumman uppgår vid
Pårtetjåkko (1 850 m över havsytan), enligt A. Hambergs mätningar, till
omkr. 2 m. Ur de redan gjorda mätningarna framgår f. ö. otvetydigt, att
nederbördsmängden under i övrigt lika förhållanden betydligt tilltager med
höjden över havet. Men som de flesta stationer äro belägna i det mera
odlade och bebodda låglandet, så äro de ovan angivna medeltalen av denna
orsak utan tvivel något för små.
Bland hittillsvarande enskilda stationer har Riksgränsen största
medelnederbörden, nämligen en årssumma av 1 055 mm, därnäst kommer Borås (n. br. 57°
43’, ö. 1. 12° 57’) med 891 mm, Storlien med 874 mm, Björkholm (n. br. 57°
20’, ö. 1. 12° 22’) med 821 mm och Göteborg med 779 mm, medan
Karesuando har endast 307 och Kalmar 393 mm. •
Årliga nederbörden företer betydliga växlingar. I Uppsala, varest mätningarna
synas vara tillförlitliga sedan 1836, inträffade maximum, 812 mm, år 1866,
minimum, 312 mm, år 1875, medan medelvärdet för de 77 åren 1836—
1912 utgjorde 544. Den största årssumma, som hittills med säkerhet uppmätts i
Sverige, var 1 256 mm i Riksgränsen 1905, därnäst kommer 1 209 mm i
Hil-leshult i Halland 1910, och den minsta 172 mm i Karesuando år 1891. Dessa
växlingar visa en anmärkningsvärd period, vars längd emellertid varierar mellan
4 och 8 år. För övrigt äro också nederbördens lokala och tillfälliga växlingar
högst betydliga. Den vid en station uppmätta månadssumman har växlat från
noll till 395 mm. Stundom kan en flera veckors torka växla med en regnig
tid av ungefär samma längd. Nederbördsmängden på ett dygn kan även växla
ofantligt: 30 till 50 mm falla nästan årligen på många ställen i Sverige under
sommaren och hösten i form av regn men även under snörika vintrar i form
av snö. Det hittills uppmätta absoluta maximum i Sverige är 187 mm regn
och 90 mm snö på ett dygn. Än faller regnet i störtskurar, än jämnt och
stritt, än som dugg.
Hagel under sommaren är ej sällsynt; det förekommer vid åskväder, enligt
Hildebrandsson, i medeltal en gång av 11. Hagelskador äro dock i Sverige
mindre talrika och mindre förödande än i sydligare länder, liksom också
åskvädren, och avtaga i allmänhet mot norr och öster samt från inlandet mot
kusterna. Talrikast äro åskvädren i Älvsborgs län, minst talrika i Jämtlands.
Det är av stort intresse att veta, huru stor procent av nederbörden, som
kvarligger såsom snötäcke på marken. I Skåne är det endast 9 %, i norra
Lappland däremot 36 %.
Nederbördens årliga period är överallt starkt utpräglad.
Huvudmaximum inträffar i de flesta landskap under eftersommaren, varjämte på en
del orter förekommer i oktober ett sekundärt maximum, som
undantagsvis kan vara huvudmaximum, i vilket fall eftersommarens maximum i stället
är sekundärt. Minimum inträffar överallt i februari, mars eller april.
Sveriges klimat utmärkes av sommar- och höstregn med relativ
nederbördsbrist från eftervintern till försommaren, i synnerhet på östra
Sveriges kustland och öar. Under vegetationsperioden utgör denna
nederbördsfördelning en stor olägenhet för jordbruket, som ofta försvåras av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
