- Project Runeberg -  Sveriges land och folk : historisk-statistisk handbok / Första delen /
50

(1915) [MARC] Author: Joseph Guinchard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fysisk geografi. Inl. av [G. Sundbärg] Gunnar Andersson - 4. Geologi. Av E. Erdmann

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

50

I. FYSISK GEOGRAFI.

Kritsystemet. Avlagringar tillhörande detta systems båda yngsta
etager, danien och senon äro utbredda över en stor del av sydvästra Skåne
samt över ett icke ringa område i nordöstra delen av provinsen jämte
angränsande del av Blekinge.

De i sydvästra Skåne förekommande avlagringarna utgöras dels av
egentlig krita (skrivkrita), dels av kalksten (kokkolitkalk eller saltholmskalk,
korallkalk eller faxekalk och bryozokalk), upptagande trakterna mellan Landskrona,
Malmö och Trälleborg, fram emot Romeleåsen, dels också av en märglig
sandsten (köpingesandstenen) i Ystadstrakten samt ett slags märgel vid Eriksdal och
Kullemölla öster om samma ås längs gränsen mot rät-liasområdet och siluren.
I de flesta av dessa lager förekomma bäddar och knölar eller körtlar av flinta.
Nordöstra kritområdet utgöres dels av en av söndergrasade kalkskal av musslor
och andra djurformer m. m. bestående kalksten (gruskalk eller Ignabergakalk),
dels av en nästan jordartad kalksten (Hanaskogskalk), dels av kvartssandsten.

Kritsystemet vilar inom Skånes nordöstra del omedelbart på urberget, men
inom övriga delar av provinsen synbarligen på rent sedimentära lagersystem,
och bland dessa åtminstone delvis på den kolförande formationen. Huru stor
kritsystemets sammanlagda mäktighet är, känner man ej med säkerhet; en
djupborrning norr om Ystad nedgick till omkring 500 meters djup i senon utan
att kritavlagringens undre gräns nåddes.

Bland de i Skånes kritsystems äldre avdelning (senon) förekommande fossilen
äro att märka de ymnigt uppträdande belemniterna samt en ammonitart,
Am-monites Stobæi L., vilken når en storlek av 40 cm i tvärmått. 1 den till
da-nienetagen hörande saltholmskalken vid Annetorp träffas i ganska riklig mängd
tänder av hajarter. — Flera tekniska industrier äro grundade på kritbergarternas
tillgodogörande: skrivkritan brytes och tillgodogöres vid Tullstorp, Kvarnby och
Sallerup öster om Malmö; saltholmskalken vinnes i stora stenbrott vid Limhamn,
(införl. med Malmö), och utgör jämte lera råmaterial till en storartad fabrikation
av portlandscement; kritkalkstenarna i nordöstra Skåne dels brännas till kalk,
dels förmalas till s. k. düngerkalk att användas för jordbrukets behov såsom
gödslingsmedel. — Nordöstra Skånes kritkalkavlagringar befinnas flerstädes vila
på en bädd av kaolin, under vilken det mer eller mindre vittrade urberget
vidtager. Dessa kaolinlager lämna råmateriel till dessa trakters lervaruindustri.

Från den efter kritperioden inträdande tertiärtiden finnas fast
anstående sedimentära lager endast vid Klagshamn, SY om Malmö, varest
ovanpå saltholmskalken iakttagits en mörkt grågrön glaukonitsand eller sandig
grönsandsmärgel, tillhörande äldsta delen av tertiär, paleocen.

Under tertiärtiden var Skånes berggrund utsatt för mycket betydande
rubbningar. Då uppstodo nämligen, längs nordväst-sydostliga förkastningssprickor,
de väldiga sättningar i jordskorpan, genom vilka vissa kritområden delvis
nedsänktes 1 000 meter eller mera under angränsande områden, och i samband
därmed inträffade de vulkanutbrott, av vilkas lavabäddar och asktäcken de i
trakterna norr om Ringsjön i mellersta Skåne spridda förekomsterna av basalt och
basalttuff äro återstoder.

Skånes nuvarande geologiska byggnad, fördelningen av och
kontaktsförhållandena mellan de olika lagersystemen äro till stor del förorsakade genom
förkastningar. Riktningen hos de mest betydande, kanske de flesta förkastningslinjerna,
är ungefärligen NV—SO, och dessa hava utövat det största inflytande på
berggrundens byggnad. Det är genom dem, som Skånes lagersystem erhållit den
bältliknande eller zonala fördelning, som de nu äga; berggrunden har genom
dem liksom delats i långsträckta zoner, av vilka somliga sänkts till större eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverig15/1/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free