- Project Runeberg -  Sveriges land och folk : historisk-statistisk handbok / Första delen /
51

(1915) [MARC] Author: Joseph Guinchard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fysisk geografi. Inl. av [G. Sundbärg] Gunnar Andersson - 4. Geologi. Av E. Erdmann

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GEOLOGI.

51

mindre djup i förhållande till andra närgränsande. Men även andra, övertvärande,
förkastningsriktningar äro representerade, och man skulle nästan kunna likna
Skånes berggrund vid en mosaik, där de olika »smådelarna» blivit i
huvudsakligen vertikal led mer och mindre rubbade, somliga sänkta, andra icke.

De områden härstädes, som nu upptagas av kritsystemets, rät-liassystemets och
delvis även keuperns och silursystemets avlagringar, äro genom förkastningar
sänkta områden. Emellan sänkta områden kvarstå vissa urbergspartier såsom
s. k. horstar, som ännu icke hunnit förstöras eller avplanas. Romeleåsen,
Söderåsen och Kullen äro sådana.

Ytan av Sveriges berggrund, denna må utgöras av ursystemets eller
andra i det föregående nämnda lagersystems bergarter, är till mycket
betydande utsträckning täckt av grus, sand, leror och andra jordartade
bildningar, vilka avlagrats efter tertiärtidens slut under den ända till nutiden
nående tidsperiod, som benämnes den kvartära.

Medan under tertiärperiodens förra del en relativt hög och likformig
temperatur synes hava rått över hela jorden och särskilt inom mellersta Europa ett
tropiskt klimat var rådande, inträdde under senare delen av samma period en
temperatursänkning. — När inom norra halvklotet temperatursänkningen slutligen
nått sitt maximum under den del av kvartärtiden, som benämnts istiden eller
glacialtiden, var hela den skandinaviska halvön täckt av en särdeles mäktig
inlandsis eller landis, som vid sin största utbredning sträckte sig över Danmark,
norra Tyskland, Finland, en stor del av Ryssland, en del av Holland och största
delen av Storbritannien, varvid Nordsjön såväl som Östersjön helt upptogos
av is.

Inlandsisen utövade vid sitt framåtskridande från de centrala, högre delarna
en eroderande verkan på sitt underlag; den sopade med sig och bortförde mesta
delen av föregående geologiska perioders vittringsprodukter, själva berggrunden
avnöttes, slipades och erhöll dessa repor och räfflor (glaciärräfflor), som vi ännu
i dag ofta kunna iakttaga på blottade berghällar, och vilkas riktning angiver
isens rörelseriktning.

Men inlandsisen gav upphov åt nya avlagringar, de glaciala, som bildades dels
under tiden för isens framryckande, dels under dess avsmältning. — I samband
med en klimatförbättring började inlandsisen avsmälta och draga sig tillbaka
samt inskränkte sig slutligen till de centrala, högre delarna av Skandinaviska
halvön. Såsom ett vidsträckt täcke på den ojämna och kuperade berggrunden
kvarlämnades det av stenar och grus m. m. bestående morän-material, som
bildats och medförts av isen. Morängruset är i Sverige den vidsträcktast och
allmännast utbredda bland de kvartära bildningarna. — På flera ställen framgå
ändmoräner och andra markerade israndsbildningar, angivande oscillationer eller
uppehåll i istäckets tillbakadragande.

Flerstädes träffas på markytan liggande ej sällan mycket stora flyttblock,
erra-tiska block, som av landisen eller simmande isberg blivit förda till de platser
där de befinna sig. — Då moränen härrör från förstörda lösare berglager, såsom
t. ex. de postarkeiska systemens lerskiffrar och kalkstenar, är den lerig och
kalkhaltig (moränlera, moränmärgel) samt utgör en bördig åkerjord. De bördiga
slätterna i Skåne bestå huvudsakligen av sådan kalkhaltig moränlera.

I närmaste samband med isens avsmältning i vårt land bildades de märkliga
ryggar av sand och rullat grus, som kallas åsar (sand- eller rullstensåsar).
Sådana förekomma inom nästan alla delar av landet.

Sand och lera bortfördes av glaciärälvarna och avlagrades i havet, i vanliga
sjöar och i s. k. issjöar, uppkomna genom den tillbakaryckande isens uppdämning
av älvar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverig15/1/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free