Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fysisk geografi. Inl. av [G. Sundbärg] Gunnar Andersson - 5. Växtgeografi. Av H. Hesselman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
I. FYSISK GEOGRAFI.
gynnsamma, avbrytes den enformiga fjällheden av ett mera artrikt och yppigt
växtsamhälle, Dn/as-formationen. Det karakteriseras liksom fjällheden
av-vackert blommande dvärgbuskar, i främsta rummet fjällsippan, Dryas octopetala,
men dessutom av talrika gräs och örter. Gula och ljusröda ranunkler, gula,
vita och violetta saxifragor, blåa och violetta leguminoser, mörkblåa gentianor
göra Dn/as-formationen till ett färgrikt växtsamhälle, som i den för övrigt
karga naturen fängslar och fröjdar ögat. Fjällregionens översta del är artfattig
och mager, några få blomväxter och en del lavar gå upp till den eviga snön.
Den nedre delen av fjällregionen karakteriseras av gråvita videsnår, som
omkring bäckar och på andra fuktiga platser nå en ganska yppig utveckling.
Fjällheden och gråvidesnåren närma den skandinaviska fjällvegetationen till den
arktiska tundran.
Björkskogsregionen bildar nedanför de kala fjällen ett bälte av
växlande bredd och mäktighet. I nordligaste Sverige är regionen bäst utvecklad
och når där en efter expositionen växlande vertikal mäktighet av 150 till
300 m och en horisontal utbredning av ett 30-tal kilometer, medan den i
Dalarne endast uppnår en 30 till 50 meters mäktighet och på de isolerade
fjällen inom hela områdets östra delar saknas eller är svagt utbildad.
Regionen karakteriseras av fjällbjörken (Betula odorato, f. subalpina), som
bildar låga och glesa skogar av träd med mycket oregelbunden förgrening.
Dess nedre gräns ligger i norra Sverige på omkring 400 m ö. h., söder
ut höjer den sig och når i Dalarne upp till 900 m ö. h.
Jämte fjällbjörk förekomma asp och rönn. Björkskogarnas utseende och
sammansättning växla. Där marken är näringsrik och fuktig, särskilt där den
är kalkhaltig, ernå träden i skyddade lägen en avsevärd höjd, medan
markvegetationen blir rik och frodig, bildad av bredbladiga, högväxta örter, ofta med
ståtliga, lysande blommor, varjämte hägg och röda vinbär, jämte grönbladiga
vidén bilda en tät snårvegetation. I allmännhet är dock undervegetationen mager
och enformig, isynnerhet på jämn och torr terräng. Lavar eller mossor bilda en
tät matta över marken, över vilken höja sig låga dvärgbjörkar eller ris, såsom
lingon-, blåbär- och kråkris jämte mycket sparsamma gräs och örter.
Nedanför björkskogsregionen vidtager barrskogsregionen, som täcker
största delen av Sveriges fasta landyta, och där tvenne träd, tall och gran,
dominera vegetationen och inverka bestämmande på landskapets
allmänna karaktär. Som förut framhållits, kan man lämpligen indela denna
vida region i en nordlig och en sydlig del, som på ett naturligt sätt
avgränsas från varandra av ekens nordgräns.
Norra barrskogsregionen bildar Sveriges stora skogsland. Oändliga
vidder äro där bevuxna med skog, vars enformiga täcke endast avbrytes
av ödsliga mossar, av älvar och sjöar. Endast i kusttrakterna, i områdena
nedanför marina gränsen, i Jämtland och Dalarnes silurområden,
har skogen i någon större omfattning fått vika tillbaka för
åkerbrukskulturen. Sällan påträffar man emellertid verkliga urskogar, nästan
överallt har yxan gripit in. Dock har den här haft mindre betydelse i
vegetationsutvecklingen än i den södra barrskogsregionen, då
avverkningarna mest försiggått genom blädning, mindre genom trakthuggning.
Av större betydelse för skogarnas historia i denna del av landet äro skogs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
