Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fysisk geografi. Inl. av [G. Sundbärg] Gunnar Andersson - 5. Växtgeografi. Av H. Hesselman - 6. Djurgeografi. Av [T. Tullberg] N. von Hofsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄXTGEOGRAFI.
67
av alger och är rikast utvecklad på fast botten. För övrigt bestämmes
utbildningen huvudsakligen av ljustillgången och vattnets salthalt. Rikast
utvecklad på västkusten, där vattnet är saltast, blir den torftigare och
ändrar karaktär i Östersjön och Bottniska viken, allt eftersom salthalten
minskas norrut.
Ljusets avtagande mot djupet åstadkommer en fördelning av algerna i olika
djupbälten och tillåter dem att gå ned endast till ett måttligt djup, i större
mängd endast till omkring 40 meter. Tre djupbälten hava blivit urskilda. Vid
västkusten utmärkes det översta, litordlregionen, av blåstång (Fucus vesiculosus
L.), knöltång (Ascophyllum nodosum Le Jol.), sågtång (Fucus serratus L.) m. fi.
stora brunalger, det mellersta, sublitoralregionen, i synnerhet av täta bestånd av
bladtång (Laminaria sacharina Lamour. och digitata Lamour.), och åt det understa
bältet, elitoralregionen, förläna praktfulla rödalger en säregen karaktär.
Bladtången uthärdar ej Östersjöns mindre salta vatten, och även floridéerna avtaga
mycket starkt uppåt Östersjön, där elitoralregionen saknas, varemot grönalgerna
ofta bekläda klipporna med en grön päls närmast vattenbrynet och det ovan
omnämnda höggräsbältet ofta ger prägel åt grunda, skyddade vikar.
Sveriges flora har invandrat efter istiden. När isranden drog sig
tillbaka, följdes den av en växtvärld, som tog det nya landet i besittning.
Huvudmassan kom söderifrån, varvid den första floran var minst
värme-fordrande. Den träffas nu inom fjällregionen. Därefter kommo björk
och asp, därefter tall och så en hel del ädla lövträd, såsom lind, alm, lönn,
ek. Från öster över Finland kom granen och såsom en bland de sista
söderifrån boken. Endast i ringa omfattning har en nybildning ägt rum i
den invandrade floran. En del småarter eller s. k. elementararter ha
sedan florans invandring utbildat sig inom vissa mångformiga växtsläkten,
mest kanske inom släktet Hieracium, som räknar omkring 3 000 uteslutande
inom Sverige eller Skandinavien förekommande elementararter.
6. DJURGEOGRAFI.
Under den s. k. istiden, en vår tid jämförelsevis närliggande geologisk
period, var den Skandinaviska halvön, i likhet med vad nu är förhållandet
med större delen av Grönland, ständigt betäckt av en mäktig is, som
säkerligen uteslöt så gott som allt djur- och växtliv från dessa trakter.
Småningom inträdde dock andra klimatiska förhållanden: en varmare
period efterträdde den kalla, ismassorna började smälta bort, och landet
blev åter beboeligt. Den mot norr tillbakaryckande isen följdes efter
hand av vår nuvarande fauna och flora, vilka således först på en
jämförelsevis sen tid invandrat i vårt land. (Jfr föregående avdelningar.)
Det är således klart, att man på vår halvö ej kan finna urgamla former, vitt
skilda från dem i andra länder. Däremot ha på grund av klimatiska
förhållanden och skogarnas ännu vidsträckta utbredning en del former här kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
