Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fysisk geografi. Inl. av [G. Sundbärg] Gunnar Andersson - 6. Djurgeografi. Av [T. Tullberg] N. von Hofsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
I. FYSISK GEOGRAFI.
kattugglan (Syrnium aluco), gröngölingen (Picus viridis), sånglärkan
(Alauda arvensis), nötväckan (Sitta europæa), kajan (Colæus monedula),
steglitsan (Carduelis carduelis), hämplingen (Aeanthis cannabina),
busk-skvättan (Pratincola rubetra), ävensom skogsduvan (Columba ænas) och
ringduvan (Columba palumbus), vilka båda senare dock även träffas rätt
långt in i skogarna, ringduvan ända upp i Jämtland. Ängsknarren (Crex
crex) har också sin huvudsakliga utbredning inom detta område, och
detsamma är förhållandet med åtskilliga änder, särskilt gräsanden. Jämte
denna senare träffas här i insjöarna även sothönan (Fulica atra) och
skäggdoppingen (Podioeps cristatus).
Berguv.
Tavla av Bkuno Liljefoks.
I de sydligaste trakterna av vad här betecknats som slättbygden,
nämligen Skåne och angränsande landskap, förekomma, utom flertalet av här
ovan senast uppräknade former, även en del arter, vilka på sitt tåg mot
norden av klimatiska förhållanden tvungits att stanna i dessa trakter.
Så är förhållandet med kronhjorten (Cervus elaphus) och dovhjorten
(Cervus dama), vilken dock icke är ursprungligen vild i Sverige, illern
(Putorius putorius), mullvaden (Talpa europæa), en del fladdermöss; samt
bland fåglarna: storken (Ciconia ciconia), hägern (Ardea cinerea), råkan
(Corvus frugilegus), tovslärkan (Galerida cristata), kornsparven
(Embe-riza calandra) och näktergalen (Aedon luscinia). Även knölsvanen
(Cyg-nus olor) har inom Sverige sitt huvudsakliga tillhåll i landets sydligaste
delar men finnes dock rätt talrik även i Uppland. Till sydligaste Sverige
höra också, såsom i det föregående är nämnt, flertalet av Sveriges
amfibier.
Djurlivet i Skåne har dock fordom varit vida skilt från det nutida. Så
har man i torvmossarna därstädes träffat ben av vildrenen, ävensom av älgen
och bävern, vilka båda för länge sedan dragit längre norr ut och av vilka den
senare nu synes vara alldeles utrotad i vårt land. Dessutom har man i samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
