- Project Runeberg -  Sveriges land och folk : historisk-statistisk handbok / Första delen /
81

(1915) [MARC] Author: Joseph Guinchard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Det svenska folket - 1. Översikt av svenska folkets historia. Av E. Svensén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÖVERSIKT AV SVENSKA FOLKETS HISTORIA.

81

De sydligaste landskapen (Skåne, Halland och. Blekinge) förenades för en
kort tid med Sverige, men i saknad av landsvägar hänvisades de genom den
livliga samfärdseln över Sundet till Danmark och återföllo snart dit. Men
som herre över Sundets båda stränder kunde Danmark efter behag gynna eller
hämma Sveriges sjöförbindelse med utlandet, och vårt förhållande till
Danmark utgör genom sekler en fortlöpande kamp om Öresund. För att
tillförsäkra sig andra vägar utåt måste Sverige hålla vänskap med hansestäderna
och de holsteinska grevarna, och de familjeband konungarna ömsevis knyta
med Holstein, Danmark och Norge beteckna gången av deras utländska
politik. I öster fullföljde Birger Jarl (före 1250) och Torgils Knutsson (före
1300) Finlands erövring och kristnande men lyckades icke gentemot det
mäktiga Stor-Novgorod återställa Sveriges gamla inflytande i Ryssland.

En ständig källa till inre svaghet voro de olycksaliga brödratvister, som
framkallades genom den i urgammal germansk sed grundade förläningen av
hertigdömen åt konungarnas yngre bröder. Dessa strider försvagade
konungamakten, på vars bekostnad adelns inflytande tilltog. TTnder den välmenande
och folkkäre men svage Magnus Eriksson blevo stormännen så övermäktiga,
att de till sist avsatte konungen och hans ätt och inkallade hans tyske frände
A Ibrekt av Mecklenburg (1363—89) för att under honom få styra och ställa
efter behag. Albrekts regering är tiden för konungadömets djupaste
vanmakt i Sverige och adelns högsta men icke ärofullaste maktställning. Vid
denna tid utdogo nästan samtidigt de gamla konungaätterna i Nordens alla
tre riken, och arvsrätten efter dem alla samlades i -eyi kvinnas hand, eller hos
drottning Margareta av Danmark. De med konung Albrekt missnöjda
svenska herrarna erbjödo henne Sveriges krona, och sedan Albrekts här blivit
besegrad vid Falköping (1389), kom föreningen mellan Nordens tre riken,
Sverige, Norge och Danmark, till stånd. Härmed inleddes medeltidens sista
tidsskede i vårt land, den s. k. Kalmarunionen.

Den nu tilländagångna folkungatiden hade i vårt land varit vida rikare
än de föregående århundradena på framstående personligheter. Birger Jarl,
Magnus Ladulås och Torgils Knutsson voro alla härskarnaturer av
framstående rang och alla därjämte besjälade av en omsorg för det lägre folkets
bästa, som för visso i andra länder är ett sällsynt drag under medeltiden.1
Sveriges ryktbaraste personlighet från denna tid är dock en kvinna: den
heliga Birgitta. Över huvud är, alltsedan vikingatågens dagar, Birgitta den
första av svenskar, vare sig män eller kvinnor, som höjde sig till
internationell betydelse. Hennes minne är i första rummet fästat vid den av henne
stiftade birgittinerorden, vars förnämsta kloster hade sitt säte i Vadstena.

Av periodens händelser är utan jämförelse märkligast den s. k. »stora
döden», eller svarta pesten, som omkring år 1350 hemsökte hela Europa. I
Norden synas dess härjningar hava varit i ovanligt hög grad förödande, om
ock de samtida skildringarna torde vara överdrivna. Säkert är, att,
åtminstone å vissa orter, landets uppodling gjorde ett tillbakasteg, som ej kunde
övervinnas på århundraden.

Vid periodens utgång voro det egentliga Sveriges gränser oförändrade
sådana de angivas å sid. 80. Däremot var Finlands.erövring nu fullbordad.

Kalmarunionen (1389—1523). De nordiska rikenas förening vid denna
tid var, såsom Geijers ryktbara ord lyda: »en händelse, som såg ut som en
tanke». De tre folken stodo visserligen i språk och sed varandra ganska nära,

1 Namnet »Ladulås», som tillades konung Magnus, betyder »lås för (bondens) lada»
och syftar på det rättsskydd, som konungen gav allmogen gentemot rovgiriga färdmän
— väl ett av de vackraste "binamn, som en konung någonsin erhållit.

6—123483. Sveriges land och folk. I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverig15/1/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free