- Project Runeberg -  Sveriges land och folk : historisk-statistisk handbok / Första delen /
90

(1915) [MARC] Author: Joseph Guinchard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Det svenska folket - 1. Översikt av svenska folkets historia. Av E. Svensén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90

II. DET SVENSKA FOLKET.

utan exempel under föregående tider. Om de lysande regenterna och
statsmännen är redan talat här ovan. Den svenska krigskonsten åstadkom vid
denna tid epok genom Gustav Adolf, Gustav Horn, Banér, Torstensson och
Karl X Gustav; av Karl XII:s fältherrar må nämnas Lewenhaupt och den
sista svenska nationalhjälten, Skånes bevarare åt Sverige: Magnus Stenbock.
Men Sverige begynte vid denna tid framvisa stora namn även å den fredliga
kulturens fält: vi nämna Stiernhielm, den svenska skaldekonstens fader,
Stiern-höök, den store rättshistorikern, Rudbeck, den ryktbare polyhistorn, samt de
båda mekaniska snillena Dahlberg, ledaren av det ryktbara tåget över Bältens
isar och en av sin tids tre stora fästningsbyggare i Europa, samt Polhem,
föregångaren till senare tiders stora skara av svenska uppfinnare.
Betecknande för tidens upplysta svenska styrelse är ock, att en hel mängd av
tidevarvets yppersta lärde i främmande länder erbjödos svensk gästfrihet och
svenskt skydd, ja till och med anställning i svensk tjänst. Namnen Hugo
Grotius, Pufendorf, Descartes och Comenius torde här göra till fyllest.
Största hedern härav tillkommer kanske Axel Oxenstierna, troligen sin tids
mest upplyste och mångsidigast intresserade statsman. Men även den
ryktbara drottning Kristina har i detta fall gjort sig förtjänt av en tacksamhet
— som visserligen icke kan tillkomma henne för hennes riksstyrelse i övrigt.

Den regerande riksdagens tid (1718—72). Karl Xll:s död gav signalen
till en grundlig förändring av Sveriges statsskick. Skräcken efter det
kungliga enväldets missbruk under »den stora ofreden» var så allmän och djup, att
Sverige med en tvär kastning fördes över till den motsatta ytterligheten: en
riksdag, som tillägnade sig ej allenast hela den lagstiftande makten utan
även en god del av den verkställande.

Under avdelningen för den svenska statsförfattningens historia redogöres
något närmare för denna periods statsskick. Här må blott nämnas, att
Riksdagen fortfarande, såsom den under flera århundraden gjort, bestod av de
fyra stånden: adel, prästerskap, borgare och bönder. Av dessa fick nu adeln
det största inflytandet, i synnerhet den talrika lågadeln. Så småningom
samlades större delen av Riksdagens makt hos en delegation, det s. k. sekreta
utskottet, där endast de tre första stånden voro representerade.

Konungamakten var under ifrågavarande tid en fullständig skuggbild, och
konungarna själva (Fredrik I och Adolf Fredrik) ingåvo personligen föga
respekt. I själva verket var Sverige under detta halva århundrade en
aristokratiskt styrd republik — en egendomlig företeelse under en tid, då i
Europas alla fastlandsmakter, nära nog utan undantag, härskade det strängaste
kungliga envälde.

Utan tvivel vidlåddes Sveriges statsskick under denna s. k. »frihetstid» av
väsentliga brister, av vilka den ödesdigraste var den mot periodens slut
allmänt utbredda korruptionen — erinrande om den något tidigare under
Wal-poles regemente i England men i Sverige så mycket farligare, som den till en
stor del åstadkoms av främmande makter och för befordrande av deras
intressen. Men å andra sidan fick vårt folk här inhämta de första lärospånen i
den moderna parlamentarismens skola — tidigare än någon annan europeisk
nation med undantag av den engelska. Och då Sveriges statsskick i våra
dagar nått en hög grad av konstitutionell mognad, beror detta i icke
oväsentlig mån på den erfarenhet — både om ont och gott —, som vanns under detta
tidevarv, ej sällan bedömt med en orättvis hårdhet av våra historieskrivare.

Gjorde Sverige således under denna tid betydande framsteg även i politisk
utveckling, så är dock tidevarvets främsta berömmelse uppblomstringen på
det ekonomiska och det vetenskapliga området. Avstängt från sitt forna
inflytande på Europas militära och diplomatiska öden, kastade sig vårt folk i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverig15/1/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free