- Project Runeberg -  Sveriges land och folk : historisk-statistisk handbok / Första delen /
94

(1915) [MARC] Author: Joseph Guinchard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Det svenska folket - 1. Översikt av svenska folkets historia. Av E. Svensén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94

II. DET SVENSKA FOLKET.

sin sista besittning på andra sidan Östersjön, eller det nordliga Vorpommern.
Sedan dess hava den Skandinaviska halvöns båda folk, bakom sina mot
plötsliga överfall skyddande hav, iakttagit en defensiv fredspolitik, utan onödig
inblandning i Europas angelägenheter.

Under några årtionden uppträdde den skandinavistiska rörelsen med stor
styrka, yttrande sig i en strävan att närmare med varandra förena de tre
skandinaviska folken, svenskar, norrmän och danskar, till en början i politiskt
men sedermera förnämligast i kulturellt och ekonomiskt hänseende. De vunna
resultaten äro mest framträdande å det judiciella området, där i flera viktiga
fall de tre folken närmat sig varandra, stundom till fullt identisk
lagstiftning. Av stor betydelse är även den skandinavistiska rörelsens inverkan pä
litteratur, vetenskap och konst.

I fråga om Sveriges inre politik under detta tidevarv märkes den viktiga
förändring, som Riksdagens sammansättning undergick år 1865, genom de fyra
ståndens avskaffande och ersättande med tvenne kamrar, enligt moderna
parlamentariska former — åter en av dessa på lagens grund genomförda stora
omvälvningar, varpå det svenska samhällsskickets historia är så rik. Den
fullständigades år 1909, jämnt hundra år efter det konstitutionella
statsskickets upprättande, genom införande av allmän rösträtt till Andra kammaren
jämte proportionellt valsätt till båda kamrarna. Den följande tiden har
mestadels upptagits av strider om landets försvar, som 1901 ombildades på
den förut lagda grundvalen av allmän värnplikt, men visat sig vara i stort
behov av förstärkning, vilken omsider genomfördes vid Riksdagen på hösten
1914 under det starka intrycket av världshändelserna.

Den svensk-norska unionen uppfyllde aldrig de förväntningar, som dess
stiftare gjort sig om densamma. Bristerna i unionsfördraget hade med god
vilja kunnat avhjälpas, men detta blev omöjligt genom Norges ständiga
misstänksamhet och fruktan för Sveriges planer på överhöghet. Den strävan,
som från svensk sida gjorde sig gällande att bibehålla unionen trots alla
slitningar, vilka även hos svenska folket icke kunde förfela att framkalla olust
för densamma — hänförde sig givetvis till den besinningsfulla synpunkten
av ett samlat skandinaviskt försvar. Alla svenska anbud om unionens
stärkande och förbättring av dess villkor avvisades emellertid ihärdigt från norsk
sida. Omsider tillspetsade sig konflikten om likställighet i de utrikes
ärendenas ledning i följd av norrmännens krav på egen utrikesminister, egna
sändebud och konsuler i främmande länder. Alla förlikningsförslag från svensk
sida strandade på norrmännens sega motstånd, som allt tydligare visade sig
syfta till unionens upplösning. På revolutionär väg inleddes denna, då
konungens norska Tegering den 7 juni 1Ö05 uppsade honom tro och lydnad.
Sveriges ålderstigne konung föredrog till undvikande av blodsutgjutelse, att
underhandlingar inleddes (i Karlstad), som slutade med, att norrmännen
funno sig nödgade att kläda unionens upplösning i mera lagliga former,
varefter den godkändes av den svenska riksdagen i enlighet med från svensk
sida uppställda villkor. Dessa betingelser voro bl. a. bildandet av en neutral
gränszon med skyldighet för Norge att nedriva inom densamma nyuppförda
norska befästningar, skiljedomstraktat m. m. Dbn djupa känsla av ovilja,
som det norska tillvägagångssättet vid unionens upplösning framkallade hos
det svenska folket men som mildrats, sedan världskriget lärt de nordiska
folken bättre inse behovet av enighet, har sedermera omsatt sig i en mäktigt
verkande nationell kraft, och de år, som följt efter unionsbrottet, hava i
ännu högre grad utmärkt sig genom en stegrad livaktighet så väl inom det
andliga som det materiella livets mest skilda områden.

I övrigt äro tidevarvets viktigaste tilldragelser att finna på det ekonomi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverig15/1/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free