Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Det svenska folket - 2. Demografiska förhållanden. Av [G. Sundbärg] E. Arosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIFTERMÅLSFREKVENSEN.
117
emigrationens inträdande både de föddas och de dödas fördelning på kön
ställt sig betydligt gynnsammare än förr för mankönet.
Befolkningens fördelning efter kön växlar betydligt i skilda trakter av
Sverige och ställer sig olika i stad och på landet. I Norrland och Dalarne
är mankönet övertaligt, likaså på landsbygden i Västmanlands, Uppsala
och Södermanlands län och i åtskilliga smärre områden. Å landsbygden
över huvud kommo (år 1914) på 1 000 män 1 006 kvinnor; i städerna
däremot var motsvarande proportionstal 1159, i Stockholm särskilt 1 223.
Proportionen mellan könen har sin största betydelse bland de
äktenskaps-lediga inom medelåldern. Av ogifta män i åldern 20—50 år funnos i
Sverige vid 1910 års slut 482 307; av ogifta kvinnor åter i åldern 17—45
år 580 817. Efter denna gruppering svarade mot ett tusen män ej mindre
än 1 204 kvinnor. För åren 1751—-75 kan sistnämnda siffra beräknas till
i genomsnitt ej mindre än 1 442. Även här har alltså en betydande
förbättring ägt rum, med avbrott för de mest markerade utvandringsperioderna.
Proportionen får dock fortfarande anses vara ganska hög. Uti Italien var
(år 1900) siffran 1 018 och i Frankrike (år 1896) blott 986 — således
övertaiighet för de ogifta männen; i Norge däremot steg kvinnornas antal,
på detta sätt räknat, ända till över 1 400 mot ett tusen män, alltså en ännu
större disproportion mellan könen än i Sverige.
Befolkningsrörelsen inom de olika länen.
Befolkningens fördelning efter boningsort, kön, ålder, yrke o. s. v. utgör
vad man plägar kalla Befolkningstillståndet. Befolkningens förändringar
genom giftermål, födelser, dödsfall, in- och utflyttningar bilda innehållet
för demografiens andra huvudavdelning: Befolkningsrörelsen. Vart och
ett av hithörande kapitel behandlas i det följande för sig, men för sparande
av utrymme äro några huvuddata för de olika länen sammanförda i
Tab. 17.
Giftermålsfrekyensen.
Den vackraste sidan av Sveriges demografi är kapitlet om dödligheten.
Utpräglat ofördelaktiga åter äro de, som handla om äktenskapsfrekvensen
och utvandringen, på senaste tiden även kapitlet om den äktenskapliga
fruktsamheten.
Huru Sveriges folkmängd varit fördelad efter civilstånd under
tidrymden 1751—1910 synes, i relativa tal, av Tab. 19.
Ären 1751—75 funnos alltså i medeltal 257 321 gifta personer yngre
än femtio år på varje miljon av folkmängden. Är 1910 hade antalet
nedgått till 202 056 pr miljon (det har dock varit ännu något lägre).
Medel-siffran för våra dagars Västeuropa är omkring 250 000, alltså ungefär
såsom i förra århundradet var fallet även i vårt land.
Fäster man sig endast vid den gifta kvinnliga befolkningen i åldern 15—-45
år, vilken åldersgrupp är den lämpligaste för jämförelse med födelsernas antal,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
