Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Det svenska folket - 3. Folklynne och sociala förhållanden. Inl. av G. Sundbärg, rev. av J. Asproth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
II. DET SVENSKA FOLKET.
och stadga, som Sveriges samhällsskick genom århundraden haft att
uppvisa. I samband härmed står en ovanlig förmåga att kunna underordna
sig utan åsidosättande av personlig värdighet och en lika ovanlig förmåga
att kunna befalla utan övermod eller översitteri. Mångenstädes inträffar
i våra dagar i avlägsna länder, att unga svenska ingenjörer såsom
arbetschefer kommendera arbetarskaror av hundraden eller tusental och göra det
med den lugna hovsamhet, den kraft i förening med rättvisa, som göra
lydnaden till en självskriven sak, icke till ett tvång, och som åstadkomma
på en gång det bästa förhållande mellan över- och underordnade och det
bästa resultatet av arbetet.
Svenskens höga uppskattande av ett artigt och tillmötesgående
umgängessätt är väl bekant, liksom ock hans gästfrihet. Yid högtidliga
tillfällen älskar svensken glans och ståt och skattar därvid ofta alltför
mycket åt retoriken. En viss böjelse för det teatraliska kan icke heller
förnekas men blott i fråga om det yttre uppträdandet och vid tillfällen
av mindre betydelse i och för sig. Att i allvarets stund vårt folk i
ovanlig grad ådagalägger flärdlös pliktuppfyllelse, tyst försakelse ocli
hjältemodig självuppoffring, därom vittnar tillräckligt hela vår historia.
Det i svenska folkets lynne djupast nedlagda draget och vilket till
stor del förklarar vårt folks naturell i övrigt, är den starka kärleken till
naturen. Det är denna varma hängivenhet, som skapat våra stora
naturforskare, våra uppfinnare och våra forskningsresande; det är denna, som
skänkt oss våra lyriska skalder, våra härliga folkmelodier och den svenska
sången, ja, som givit den svenska fantasien dess egendomliga flykt. Men
detta utpräglade sinne för naturen har i viss mån vänt vår blick ifrån det
psykologiska området, varför svensken, på samma gång han är stor
naturvän, ej sällan är svag människokännare. Därför hava vi
naturvetenskapsmän och ingenjörer av rang men icke diplomater och köpmän, och vi hava
en rik lyrisk litteratur men nästan ingen dramatisk.
Svenskens kärlek till naturen kommer av att hans land är alldeles särskilt
ägnat att ingiva en dylik känsla. Sveriges natur är i allmänhet icke
majestätiskt imponerande men därför alis icke frånstötande och beklämmande såsom
den norska, ej heller förvekligande såsom ofta i rikare länder eller avvisande
såsom öknen eller stäppen: den är, i sin egendomliga förening av friskhet och
idyllisk fägring, i ordets egentligaste mening inbjudande. Känslan härav är
lika varm hos både hög och låg — om ock ej lika medveten — och detta starka
vidhängande vid naturen, som i vissa fall kan tillföra själslivet yttringar av
obändighet och råhet, är å andra sidan den djupaste förklaringsgrunden till den
svenska nationens oförstörbara kraft och hälsa — bevisade så många gånger
under de svåraste prövningar och trotsande även det sorglösa lättsinne, varmed
svensken icke så sällan förslösar både kroppens och själens krafter. Denna lätta
sorglöshet är i själva verket vårt folks största svaghet. A andra sidan kan ej
förnekas, att historien ofta ådagalägger en större lifskraft hos folk av dylikt
kynne än hos de nationer, som förtorkas under det enda strävandet att samla
och bevara.
Sveriges rike är det äldsta nu bestående i hela Europa, och det har
aldrig, så långt historiens vittnesbörd räcker, varit underkastat främmande folks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
