Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Det svenska folket - 3. Folklynne och sociala förhållanden. Inl. av G. Sundbärg, rev. av J. Asproth - Stånd och klasser. Av P. Fahlbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
II. DET SVENSKA FOLKET.
der i detta fall, då man vet, att ett jordbruk icke gärna kan med fördel
omfatta mer än omkring 400 har. De 3 163 större egendomarna kunna därför
icke upptaga alltför stor del av den redovisade jordbruksarealen. En för år
1904 utförd beräkning (Statistisk tidskrift h. 2, 1906) över de olika
storleks-gruppernas areal bestyrker även denna uppfattning. Enligt nämnda
beräkning skulle arealen fördela sig på egendomar om
0—10 har med.............25’86 %
10—50 » > .............50-4 5 »
över 50 > > .............23’69 >
Beaktar man slutligen, att ett jordbruk i Sverige, framför allt i dess mellersta
och övre delar, ej får vara alltför litet för att föda en familj, så kommer man
till den slutsatsen, att den i bruk tagna jorden är fördelad på många händer.
Bekant är ju ock, att i många landsdelar inga större herregårdar finnas utan
blott smärre jordbruk, stundom som i Dalarne mest rena småbruk. Man kan
därför tryggt påstå, att redan nu en ganska långt driven förmögenhetsfördelning
beträffande den för jordbruk använda jorden är i Sverige rådande. Och ännu
mera blir detta fallet genom den i sammanhang med egnahems- och
småbruksrörelsen raskt pågående styckningen av äldre gårdar samt uppodlingen av
mossar och kärr.
Vända vi oss från förmögenheten till inkomsterna, vilka i förevarande
avseende ha den största betydelsen, så måste vi även här fastslå, att de
uppgifter rörande inkomsternas fördelning, som under senaste år
inhämtats, icke lämna den vägledning för omdömet, som önskligt vore. De
officiella taxeringsuppgifterna lida nämligen av ett fel, som i hög grad
förminskar deras värde just i förevarande avseende. Medan de stora
inkomsterna i allmänhet torde upptagas riktigt, stanna de små, särskilt
jordbrukarnas, långt under verkligheten. Ett märkligt bevis härpå lämnar
den av Ålderdomsförsäkringskommittén för år 1908 (1907 års inkomster)
uppgjorda inkomststatistiken. Uti denna redovisas en årsinkomst av
inalles 1 247 960 000 kronor, fördelad på 1 047 530 enskilda personer.
Häribiand räknar gruppen »Ej inkomstskattetaxerade enskilda personer som
påförts endast fastighetsbevillning» 300 668 personer med en samlad
inkomst av blott 73 845 000 kronor. Och ej mindre än 277 523 inom denna
grupp uppgivas äga en inkomst under 600 kronor och alla tillsammans
endast 50 594 000 kronor. Ifrågavarande grupp innefattar dock
huvudmassan av landets jordbrukare. Det är uppenbart, att den uppskattade
inkomsten här är flera gånger lägre än den verkliga. Samtidigt må erinras,
att tjänarna, manliga och kvinnliga, ehuru ägande en inkomst av 500
kronor och därutöver, överhuvud icke alis upptagas av skattemyndigheterna.
Med sådana fakta för ögonen finner man, att det är bättre att tillsvidare,
och intill dess det statistiska materialet mera motsvarar verkligheten,
avhålla sig från varje försök till redogörelse angående dessa ting. En
ofullständig och bristfällig statistik, ehuru i den kunniges ögon en källa till
värderika upplysningar, blir för den stora allmänheten endast en
anledning till falska meningar och slutsatser.
Om sålunda statistiken tills vidare icke kan lämna exakt upplysning
om de rådande förmögenhets- och inkomstförhållandena, så sakna vi dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
