Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Det svenska folket - 3. Folklynne och sociala förhållanden. Inl. av G. Sundbärg, rev. av J. Asproth - Bostäder. Av [F. Sundbärg] Carl G. Bergsten - 4. Sveriges lappar. Av F. Svenonius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES LAPPAR.
171
hus, som alla sammanföras hit. Vid nya tomtdelningar söker man därför
genom överenskommelse mellan de olika tomtägarna i ett och samma
kvarter ordna bebyggandet så, att kvarterets mitt upptages av ett stort
fritt gårdsrum i och för plantering. Emot den lugna och fridfulla
gården förlägger man så de olika bostadsvåningarnas förnämsta rum och
gårdsrummet söker man giva en tilltalande arkitektonisk utformning.
Jfr artiklarna Bostadsfrågan samt Egnahemsrörelsen, där f. ö. åtskilliga
belysande illustrationer även återfinnas.
4. SVERIGES LAPPAR.
Angående Sveriges lappar lämnas här nedan en något fylligare
redogörelse, varvid även en del data av icke demografisk art ansetts för
fullständighetens skull böra i ett sammanhang medtagas (jfr sid. 97).
Av Sveriges befolkning utgöres knappt V® % av lappar, oavsett ett sannolikt
något större antal, i vars ådror ett mer eller mindre starkt uppblandat lapskt
blod flyter. T. o. m. i landskapet Lappland utgöra de numera blott c:a 7’5 %
av befolkningen. Ehuru fullt lika svensksinnade som landets övriga innevånare,
äro dock lapparna i etnologiskt, språkligt och kulturellt avseende ett folk för sig.
De räknas till den mongoliska (eller mongoloida) rasen, äro brakycefala och tämligen
småväxta, med en medellängd av något mer än 150 cm för män, 145 för kvinnor— ’
dock äro undantagen uppåt ganska talrika; ansiktet är brett, kindknotorna starkt
utstående, tänderna vanligen starka och friska; hudfärgen är tämligen brun, ögonen
oftast bruna, ej snedställda. De ha vanligen ganska stripigt, mörkt hår och klen
skäggväxt. Muskulaturen, isynnerhet benens, är väl utvecklad. Barn och unga
lappar hava ofta ett tilltalande och gott utseende, men detta förändras mycket hastigt,
så att de äldre i regeln äro — efter våra begrepp — ganska fula. Lapparna
erkännas allmänt vara ett både intelligent, läraktigt och godmodigt folk, om än i följd
av sorglig erfarenhet misstänksamma mot främlingar. Vid strapatser visa de seg
ihärdighet och förakt för klagan. Deras religiösa sinnelag är starkt framträdande.
Nykterheten är numera minst lika stor hos lapparna som hos deras svenska och
finska grannar. Till de skandinaviska länderna ha lapparna, kommit från öster.
Språket, som tillhör de finsk-ugriska, visar, att de före sin hitkomst hade en
så långvarig beröring med finnar, att deras ursprungliga språk hann utdö och
ersättas av något fornfinskt språk, från hvilket både den nuvarande finskan och
lapskan hava utvecklats. Ehuru dessa språk sålunda äro -syskonspråk, äro dock
lappar och finnar i antropologiskt avseende ej alis närmare befryndade. Tiden
för lapparnas invandring i svenska landskapet Lappland kan ej med bestämdhet
angivas, men anslås på grund av låneord i deras språk till de närmaste
århundradena före och efter Kristus. Deras spridning i en senare tid söder om n. v.
Lappland gick ganska långsamt. Först på 1500-talet finnas de i mellersta Jämtlands
fjälltrakter och på 1600- och 1700-talen i Härjedalen. Om än enstaka hushåll
mycket tidigt gjorde strövtåg med sina renhjordar ganska långt inom
Hälsingland och Dalarne, dröjde det dock ända till 1881, innan en lapp fick
laglig betesrätt inom en liten del av Dalarne. —- Våra lappars etnografi är helt
och hållet betingad av deras nomadliv. Bostaden, klädedräkten, bohaget, allt
är anpassat till renskötseln. Tydligen ligger en mycket lång tid bakom ali
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
