Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Statsförfattning och förvaltning - 2. Statsförvaltningen. Av E. Söderberg - Statsfinanserna. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATSFINANSERNA.
221
betala 0’3—15*75 % av sin vinst (under de tre åren), varvid samma
dubbelbeskattning av den utdelade vinsten äger rum som för inkomst- och
förmögenhetsskatten. Inalles är detta troligen ett av de djärvaste försök till progressiv och
differentierad beskattning, som gjorts före världskrigets utbrott, isynnerhet i
betraktande av det jämförelsevis begränsade antal stora förmögenheter, som finnes
i Sverige. Beskaffenheten av denna skatt framstår tydligast, om man jämför
den med den vitt bekanta tyska värnskatten (Wehrbeitrag) av år 1913. Hade
den tyska skattens principer tillämpats på den svenska värnskatten, skulle denna
— enligt de förberedande kalkylerna — hava lämnat 44 milj. kr. i stället för
de 75 milj. man hade behov av. För att bli lika effektiva som de svenska,
måste de tyska skattesatserna ökas med mer än hälften (54-e %) för enskilda
personer och betydligt mer än fördubblas (ökas med 129"3 %) för aktiebolag.
Emellertid har det senare visat sig, att den svenska skatten kommer att inbringa
betydligt mera än det beräknade beloppet, efter taxeringarna att döma omkr.
87 milj. kronor (netto).
Av övriga skatter på inkomst och förmögenhet må nämnas den till
stämpelmedlen hörande arvsshatten, beräknad till 6 milj. kr. för 1916, som är starkt
progressiv, med progression utgående efter de särskilda arvslotternas storlek,
stigande till 4 % av förmögenhetsvärdet för bröstarvingar och till 16 % för
avlägsnare släktingar och oskylda. Progressionen går betydligt högre än i Danmark
och Norge och närmar sig t. o. m. den, som förekommer i de kapitalstarkare
länderna England och Frankrike, ehuru direkta jämförelser på grund av olikhet
i skatteform äro svåra att göra. Även gåvor äro underkastade denna skatt.
Under kriget har tillkommit en hrigshonjunhturshatt, som (1915) belägger vinster
av krigskonjunkturen med en skatt stigande från 12 till 18 %.
Vad som vanligen plägar kallas indirekta skatter — budgeten undviker
dock detta särdeles mångtydiga uttryck —- cl. v. s. konsumtionsskatter,
uppgår i statsbudgeten (enl. 1916 års riksstat) till 65-1 % av alla
»egentliga» statsinkomster; men denna siffra är av åtskilliga anledningar ej fullt
normal och siffran i 1914 års budget, 63-2 motsvarar bättre vanliga
förhållanden före krigsutbrottet. Om stat och kommuner etc. betraktas
under ett, blir däremot siffran en helt annan (se nedan sid. 228). De
avgjort viktigaste av dessa inkomster, nämligen tullarna — ensamma för
sig mer än 1/3 av alla Statens »egentliga» inkomster — behandlas
särskilt (se art. Tullförhållanden, II, 499). Övriga hithörande skatter äro
acciser eller tillverkningsskatter, en av dem (maltskatten) utgående på
råvaran, tre (brännvinstillverknings-, socker- och tobaksskatterna)
utgående på den färdiga varan och en (punschskatten) utgående på
försäljningen; det sistnämnda gäller även de i statsbudgeten fr. o. m. 1915
upptagna brännvinsförsäljningsmedlen. Från och med 1915 skola
samtliga rusdrycksskatter ingå till Statsverket; men det belopp,
varmed de överskjuta 41 900 000 kr., skall läggas till en särskild fond
och alltså ej användas för Statsverkets löpande utgifter (jfr nedan sid. 699).
Redan i 1916 års budget har emellertid rusdrycksmedlens sammanlagda
belopp nedgått till 40 900 000 kr. Det år 1914 genomförda
tobaksmonopolet har redan i 1916 års budget skaffat Staten en skatteinkomst på
9 000 000 kr., varemot visserligen står en mycket högre summa (20 200 000
kr.) i samma års budget för monopolets genomförande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
