- Project Runeberg -  Sveriges land och folk : historisk-statistisk handbok / Första delen /
274

(1915) [MARC] Author: Joseph Guinchard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Statsförfattning och förvaltning - 3. Kommunalförvaltningen - Fattigvården. Av Agda Montelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

274

III. STATSFÖRFATTNING OCII FÖRVALTNING.

hustru eller minderåriga barn ha full försörjning; samt c) den, som genom lättja
ådrager hustru eller barn nöd, så att till dem måste lämnas hjälp, även om
blott tillfällig.

Om den, som står under denna husbonderätt och är arbetsför, vägrar fullgöra
föresatt arbete eller annars visar tredska och självsvåld, skall han varnas och,
om det ej hjälper, anmälas hos Länsstyrelsen, som kan ådöma tvångsarbete. Är
det minderårig, kan styrelsen låta aga honom.

Fattigvårdsstyrelsen har rätt att få ersättning för fattigvård, hemsändnings- och
begravningskostnad ur den egendom, som understödstagare äger eller kan komma
att äga, och av den arbetsförtjänst, som tillkommer den, som står under
styrelsens husbondevälde. Har understödstagare skyldeman, som bör svara för hans
underhåll, skall denna betala detta. Sker det ej godvilligt, anmäles saken hos
Länsstyrelsen, som avgör tvisten. Av statsmedel ersättes fattigvård för den, vars
hemortsrätt ej kunnat utrönas eller som ej är svensk medborgare eller som
senast ett år före understödets givande tillhört de värvade trupperna.
Statsmedel kunna även beviljas åt samhälle för understöd åt den, som oavbrutet
vistats fem år utom samhället, såvida samhället har stora fattigvårdsavgifter eller
den nödställde hela denna tid vistats utomlands.

Hemortsrätt tillkommer svensk medborgare i den kommun, där han senast
blivit eller lagligen bort bliva mantalsskriven, vilket åter sker, där han anses ha
sitt bo och hemvist. Den hemortsrätt en person har vid fyllda 60 år behålles
sedermera. Hustru har samma hemortsrätt som mannen. Änka eller frånskild
hustru behåller den hemortsrätt, som hon under äktenskapet senast ägde, tills
hon kan få annan. Inom äktenskap fött minderårigt barn har faderns
hemortsrätt men om han är död moderns. Minderårigt barn fött utom äktenskapet
har moderns hemortsrätt. Om den, som inflyttar i ett samhälle, för sig, hustru
eller barn året förut eller året efteråt åtnjutit fattigvård från avflyttningsorten
eller behöver fattigvård under första kalenderåret efter inflyttningen, anses lian
ha hemortsrätt å avflyttningsorten. Ingen må förvägras rätt att välja vistelseort,
därför att han framdeles möjligen kan komma att behöva fattigvård.

Besvär över vägrat fattigunderstöd kunna anföras hos de kommunala
representationerna; besvär över dessas beslut däremot i fråga om sökt och vägrad
fattigvård endast såvida formfel förelegat. Beträffande övriga frågor anföres besvär
hos K. Maj:ts befallningshavande, vars beslut i vissa fall kan underställas
Kammarrättens prövning.

Var och en som med ord eller åtbörder begär allmosa av annan än den, som
samhället förordnat att mottaga anmälan om behov av fattigvård, anses hava
bettlat. Inom varje fattigvårdssamhälle skall finnas behövligt antal
tillsynings-män, vilka böra anhålla bettlare och med dem anställa förhör. Är anhållen
bettlare i nödställd belägenhet, får han understöd; i annat fall varnas han och
kan i svårare fall ådömas tvångsarbete. Samma påföljd hotar ock den som
till-låtit minderårigt barn, vare sig hans eget eller sådant som står under hans vård,
att bettla.

Fattigvårdsförordningen föreskriver ock, att samhället bör låta sig angeläget
vara, att bilda arbetsanstalt för dem, som stå under fattigvårdsstyrelses
husbondevälde, samt att verka därför att, genom inrättande av spar- och
nödhjälpskassor eller medelst andra tjänliga åtgärder, framtida fattigvårdsbehov i möjligaste
mån förebygges.

Den senare föreskriften hade dock så småningom så gott som alldeles fallit i
glömska inom de flesta kommuner. Det allmänna intresse för fattigvården, som
under århundradets första hälft, i förväntan på den nya lagen, blivit vaket, hade
alltmera slappats, och snart berodde det helt och hållet på vederbörande verkställande
direktör inom fattigvårdsstyrelsen, på hans intresse och arbetsduglighet, huruvida

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:52:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverig15/1/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free