Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Statsförfattning och förvaltning - 3. Kommunalförvaltningen - Fattigvården. Av Agda Montelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ENSKILDA VÄLGÖRENHETEN.
277
som »enskilt fattigvårdssamhälle» skall, enligt förslaget, försvinna. Två eller
flera kommuner må dock kunna förenas till ett fattigvårdssamhälle efter
tillstånd av K. Maj:t. Varje fattigvårdssamhälle skall hava en särskild
fattigvårds-styrelse samt reglemente för fattigvårdens ordnande; från den senare förpliktelsen
kunna mindre samhällen efter anhållan hos Konungens befallningshavande befrias.
Om sökande och meddelande av fattigvård lämnas rätt utförliga bestämmelser.
Särskild uppmärksamhet ägnas kommunernas anstaltsvård och dess anordnande.
Genom att lägga en del av kostnaderna för vissa anstalter på Staten och på
landstingen avses att lätta kommunernas fattigvårdsbörda.
I avseende på målsmans- och husbonderätten ha ändringar vidtagits; den
förra har avskaffats gentemot dem, som redan äro myndiga, men skyddslingar,
vilka ännu ej nått myndig ålder, skola, till dess den uppnås, stå under
fattigvårdsstyrelsens tillsyn.
Stadgandena om hemortsrätten äro förändrade och ha gjorts beroende av den
faktiska mantalsskrivningen. Hemortsrättskommunens ersättningsskyldighet har
begränsats och detaljerade bestämmelser lämnats rörande förhandlingarna
kommunerna emellan.
En viktig nyhet har införts därigenom, att förslaget upptager en för hela
riket gemensam inspektionsmyndighet. Inom varje län skall Konungens
befallningshavande hava samma uppgift som nu, att vaka över, att fattigvården
ändamålsenligt ordnas och handhaves inom länet, men enhetlighet i fattigvårdens
utövande skulle i stort sett bliva tryggad genom en sådan inspektion, varjämte
en ofta behövlig rådgivande verksamhet kunde komma till stånd. Den
förebyggande fattigvården, vars betydelse förslaget betonar, skulle ock därigenom
utvecklas ocli befrämjas.
Det framlagda förslaget är nu remitterat till olika myndigheter för
avgivande av underdånigt utlåtande och torde komma till behandling i
Riksdagen först 1917.
B. Den enskilda välgörenheten. Under de århundraden, som förflöto
efter reformationens genomförande, tills omsider en bestämd
fattigvårds-förordning för hela landet tillkom, uppstodo en del anstalter, vilka kunna
betecknas som övergångs-formationer mellan allmänna och enskilda företag.
Under 1500- och 1600-talen upprättades nämligen av Staten eller av den
regerande konungen och hans hus, utan kommunernas medverkan, hem dels
för åldriga och sjuka, dels för vård och fostran av barn, vilka anstalter
sedan uppehöllos av stiftaren och enskilda donatorer i förening.
Av dylika äro ännu i verksamhet i Stockholm: Danvikens hospital, numera
Danviks hem, för ålderstigna, grundat av Gustav Vasa, som till dess underhåll
skänkte en del hemman, som med tiden blivit mycket värdefulla; Allmänna
barnhuset, upprättat av Gustav II Adolf, ansedd som en mönsteranstalt i sitt slag;
och slutligen Drottninghuset, stiftat av Karl XI:s gemål Ulrika Eleonora, där
gamla kvinnor av borgareklassen vinna inträde.
Under 1700-talet uppkommo liknande anstalter på initiativ av korporationer
och enskilda. I Stockholm upprättade Borgerskapet ett Änkehus (1724) och
några årtionden senare (1788) ett Gubbhus för sina egna medlemmar.
Timmermansordens hospital (1796) lämnar skydd åt sjukliga män — ursprungligen
timmermän och i krig skadade — och Soopska fattighuset (1734) är en fristad för
gamla tjänarinnor från enskilda familjer. Från samma århundrade härstamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
