- Project Runeberg -  Sveriges land och folk : historisk-statistisk handbok / Första delen /
294

(1915) [MARC] Author: Joseph Guinchard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Statsförfattning och förvaltning - 4. Rättsordningen - Domstolsförfattning. Av Hj. L. Hammarskjöld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

294

III. STATSFÖRFATTNING OCII FÖRVALTNING.

och viktiga ärendens handläggning överflyttats till de allmänna domstolarna
från administrativa myndigheter. På sista tiden har man emellertid kunnat
konstatera en viss tendens att låta mål, som anses fordra en viss sakkunskap,
handläggas av domstolar med därefter lämpad sammansättning. De allmänna
domstolarna äro alla utan åtskillnad säten för både den kriminella och den
civila lagskipningen. Särskilda s. k. bagatelldomstolar för mål av mindre
vikt äro okända, liksom ett särskilt s. k. bagatellförfarande. En
motsvarighet till bagatelldomstolar kan man allenast finna i de i vissa större städer
inrättade polisdomstolarna eller poliskammare med domsrätt.

Med avseende å underdomstolarna utgöra stad och landsbygd skilda
jnrisdiktionsområden. Denna anordning innebär en påminnelse därom,
att intill tiden för 1734 års lag land och stad voro underkastade
särskilda lagar — landslag och stadslag — samt sammanhänger med städernas
förvaltningsrättsliga ställning. Vissa mindre städer lyda emellertid
under landsbygdens domstolar.

Landsbygden är (fr. o. m. år 1916) indelad i 122 domsagor, var och en
med sin häradshövding. Domsagorna äro ofta nog delade i två eller flera
tingslag; hela antalet sådana uppgår numera till 216. Varje tingslag har
sin häradsrätt, som utgör den allmänna underdomstolen. Häradsrätten
består av en rättskunnig ämbetsman, nämligen domsagans häradshövding,
såsom ordförande, och av 12 oavlönade, genom menigheternas val utsedda
förtroendemän, nämndemännen, såsom bisittare.

Nämndemännen, av vilka minst 7 skola vara tillstädes, deltaga med
häradshövdingen i avgörandet av såväl rätts- som sakfrågor. Vid olika meningar är
häradshövdingens votum avgörande, därest icke samtliga närvarande
nämndemän äro ense. Denna omröstningsregel giver emellertid icke i och för sig
någon riktig föreställning om vidden av nämndemännens inflytande.
Faktiskt är detta nämligen, tack vare nämndemännens noggranna kännedom om
personer och förhållanden inom orten, ingalunda obetydligt, särskilt när, såsom
ej sällan händer, nämndemännen genom flerårig tjänstgöring förvärvat vana
vid domstolsgöromålen. Man kan därför utan tvekan säga, att
lekmanna-elementet inom häradsrätten på ett verksamt sätt gör sig gällande och att det
utgör en värdefull förstärkning av domstolen, liksom dess närvaro kraftigt
bidrager till att ingiva allmänheten förtroende för denna. Jämväl det
juridiska elementet inom häradsrätten besitter en högre grad av styrka, än man
med kännedom blott om reglerna för domstolens sammansättning skulle vara
benägen att tro. Häradshövdingebefattningarna äro nämligen mycket ansedda
och relativt väl avlönade samt kunna därför besättas med erfarna, mången
gång med utmärkta, jurister. Också betraktas det såsom en väsentlig
beståndsdel i den juridiska utbildningen att, efter avslutade universitetsstudier,
under några år tjänstgöra som biträde hos en häradshövding och att emot
slutet av denna tjänstgöringstid under ett antal månader och för ett antal
rättegångstillfällen i häradshövdingens ställe förvalta hans ämbete. En
väsentlig svaghet hos domstolsinrättningen på landet ligger emellertid däri,
att vid häradsrätterna de ordinarie rättegångstillfällena, på olika orter olika
bestämda, även i bästa fall äro jämförelsevis sällan återkommande; extra
domstolssammanträden skola dock hållas, bland annat, för behandling av mål
rörande häktade personer. Den verkan till rättsskipningens fördröjande,
som de ordinarie rättegångstillfällenas fåtalighet måste utöva, stegras genom
den på flera både rättsliga och faktiska anledningar beroende svårigheten att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverig15/1/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free