Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Undervisningsväsendet och den andliga odlingen. Inl. av P. E. Lindström - 1. Folkundervisningen. Av J. M. Ambrosius - Anstalter för abnorma barn - Skolor för dövstumma. Av F. Nordin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANSTALTER FÖR ABNORMA BARN.
341-
i större eller mindre mån supplerade av skrift och handalfabet. Men även de
barn, som läras efter talmetoden, uppdelas i grupper efter deras förmåga att
följas åt vid undervisningen — en anordning, som utgör en av hörnstenarna
i den svenska dövstumundervisningens organisation.
Dövstumskolorna äro stort anlagda anstalter (i somliga ett hundratal elever
eller därutöver) med nyuppförda, dyrbara byggnader (till sammanlagt värde
av mer än två miljoner kronor) samt förträfflig undervisningsmateriell.
I 5 distrikt omfattar skolan en enda byggnad; i ett distrikt hava skolans 3
avdelningar var sin byggnad eller byggnadskomplex; i ett har skolan 2
byggnader. Inom o distrikt har hela skolan formen av ett internat, d. v. s. att
eleverna åtnjuta både bostad och kost i skolan; i ett distrikt är skolan dels
internat, dels externat, och ett distrikt använder uteslutande externatformen.
Undervisningen, som vad läseämnena angår, är gemensam för gossar och
flickor (ett för den germanska dövstumskolan utmärkande drag), räcker 38
à 40 veckor om året och omfattar folkskolans vanliga ämnen. Gossarna
undervisas därjämte i träslöjd, skrädderi och skomakeri, flickorna i sömnad, vävnad
och hushållsgöromål, i flera skolor även i matlagning. Somliga skolor
undervisa såväl gossar som flickor i trädgårdsarbete.
Avgångna elever få, så långt möjligt är, besöka skolan ånyo några veckor
med något års mellanrum, och med sådana har vid några skolor försök gjorts
med fortsättningskurser, som slagit väl ut och med tacksamhet omfattats av
de dövstumma.
Av de forna privata skolorna återstår nu endast en, Tysta skolan på
Lidingön vid Stockholm, vilken mottager vuxna dövstumma flickor efter avslutad
lärokurs vid distriktsskolorna och ger dem en tvåårig fortsättningskurs, däri
den praktiska utbildningen spelar en viktig roll. Hela antalet lärjungar i
de offentliga skolorna uppgick höstterminen 1915 till 601, av vilka 31
undervisades i intagningskiasser, där talmetoden först användes för alla eleverna,
479 enligt talmetoden, 65 enligt skriv-, 13 enligt skrivtecken- och 13 enligt
teckenmetoden. Klassavdelningarnas antal var 82, som undervisades av 7
föreståndare, 34 lärare och 43 lärarinnor. För utbildning av dessa lärare
finnes ett seminarium vid skolan å Manilla i Stockholm (Borgs gamla anstalt,
numera skola för ett av distrikten).
Med en skola (Lund) är numera förenad en lantbruks- och hantverksskola
för dövstumma unga män, med en annan en privat förskola (Göteborg).
Från början av år 1914 har Staten lämnat understöd till föreläsningar
för vuxna dövstumma. För vart och ett av de 7 distrikten lämnas högst
500 kr. Dessa föreläsningar hava omfattats med stort intresse av de
dövstumma.
Kostnaden för de dövstummas undervisning och underhåll
(distriktsskolorna) uppgick år 1914 till omkring 621 900 kr., utgörande 979 kr. pr elev
och år, varav landstingen tillsköto huvudparten. Enligt lag kunna landstingen
även av barnens föräldrar eller målsmän (eller av fattigvården) uttaga ön
årlig avgift (50 à 100 kr.) för varje elev, men några av landstingen hava icke
begagnat sig av denna rätt. Statens anslag »till befrämjande av
dövstum-undervisningen» uppgick år 1914 till 200 000 kr., varav 169 000 togos i
användning.
Av lärare vid dessa skolor bildades år 1877 Svenska dövstumlä,raresällskapet,
i sitt slag ett av de äldsta i Europa. Sällskapet började 1880 utgiva en egen
tidskrift, som år 1898 ombildades till ett gemensamt organ för
dövstumskolorna i samtliga de tre skandinaviska länderna. Ibland de dövstumma
själva hava efter deras avgång ur skolan föreningar bildats till inbördes hjälp
och förströelse, av vilka den i Stockholm förfogar över rätt stora fonder.
Hela antalet dövstumma i Sverige uppgick vid 1900 års folkräkning till 5 299
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
