Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Undervisningsväsendet och den andliga odlingen. Inl. av P. E. Lindström - 8. Offentliga samlingar och institutioner för vetenskap och konst. Den periodiska pressen - Tidningar. Av [B. Lundstedt] K. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDNINGAR.
447
utgiven av Svenska akademien på grund av särskilt privilegium,
officiellt kungörelse- och annonsorgan).
Först under 1700-talet kom det större fart i tidningsväsendets
utveckling; då utgivas flera vecko- och riksdagstidningar (Carlskronas
weko-blad, från 1754, ocli Norrköpings wekotidningar, från 1758, fortleva
ännu; Dagligt allehanda var till en början ett bihang till Stockholms
weckoblad, men avskildes som fristående tidning 1771, den första
dagligen utkommande). Enligt förordning av 1684 voro tidningarna
underkastade censur, vilken bestämmelse upphävdes 1766. För tidnings
utgivande krävdes särskilt tillstånd. Efter växlande, delvis hårda öden,
erhöll den svenska pressen sin grundlag i 1810 och 1812 års
tryckfrihetsförordningar, den senare ännu gällande. Den innehåller detaljerade
föreskrifter beträffande rätten att utgiva tryckta skrifter och ansvaret för
desamma samt rättegångssättet i tryckfrihetsmål; anmärkas må, att i
dessa mål användes jury — ett annars för Sveriges rättegångsväsen
främmande drag. Envar, som ej är straffad för nesligt brott eller förklarad
ovärdig föra annans talan, äger rätt att utgiva periodisk skrift, sedan
han hos justitieministern gjort anmälan härom. Utgivare av periodisk
skrift är i avseende på ansvaret ansedd såsom författare.
Under förra delen av 1800-talet återupplivades Regeringens
indragningsmakt (1812—44). Tidningspressen arbetade sig emellertid fram till
en betydelse, som sedan oavbrutet ökats. Under 1830- och 1840-talen
gjorde L. J. Hierta och V. F. A. Dalman betydande insatser i strävandet
att höja pressens anseende och inflytande, den förre i Aftonbladet, den
senare i Dagligt allehanda.
En summarisk översikt av den periodiska litteraturens utveckling i Sverige
liksom ock av de egentliga politiska nyhets- och annonstidningarnas antal och
utgivningssätt vid olika tider meddelas i Tab. 72.
Flertalet tidningar äro politiskt färgade och kunna grupperas i huvudsaklig
överensstämmelse med de politiska organisationerna (se ovan »De politiska
partierna» sid. 192). De förnämsta moderata eller högertidningarna äro:
Stockholms Dagblad (grundad 1824),1 Nya Dagligt Allehanda (Stockholm, 1859),
Norrköpings tidningar (1758), Ostgöta Correspondenten (Linköping, 1838),
Sydsvenska Dagbladet Snällposten (Malmö, 1848), Sundsvallsposten (1853), Göteborgs
Aftonblad (1888), Göteborgs Morgonpost (1896), Halland (Halmstad, 1875),
Helsingborgs-Posten (1887), Helsingborgs Dagblad (1884), Skånska Aftonbladet
(Malmö, 1880), Lunds Dagblad (1774), Nya Skånska Posten, Kristianstads läns
tidning (1830), Kalmartidningen Barometern (1841), Smålandsposten (Växiö,
1866), Borås Tidning (1838). Örebro Dagblad (1900), Uppsala (1845),
Hernö-sands-Posten (1842).
Svenska Dagbladet (1884) kan från 1914 räknas bland de moderata
tidningarna. Svenska Morgonbladet (1890) samarbetar på frikyrklig grund med de
moderata. Aftonbladet (Stockholm, 1830) och Dagen (grundad i Stockholm 1896,
dec. 1915 flyttad till Malmö) intaga en mellanställning mellan moderata och
liberaler.
Det liberala partiet kan stödja sig på bl. a.: Dagens Nyheter (1864), Stock-
*) Huvudstadstidningar och ett par landsortstidningar med större spridning över hela
landet ha namnen kursiverade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
