- Project Runeberg -  Sveriges land och folk : historisk-statistisk handbok / Första delen /
455

(1915) [MARC] Author: Joseph Guinchard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Undervisningsväsendet och den andliga odlingen. Inl. av P. E. Lindström - 9. Den vittra litteraturen. Av R. Steffen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN VITTRA LITTERATUREN.

455

självständigt i sina ädla, melankoliska dikter, varjämte han satiriskt skämtande
uppträdde mot dess överdrifter.

Trots dessa överlägsna skaldeförmågor blev den romantiska riktningen aldrig
verkligt populär i vårt land —■ därtill saknade den för mycket den klarhet, som
vårt folk älskar —, och det var ej genom den nya skolan utan vid sidan av
henne, som den svenska vitterheten vid denna tid nådde en rent av klassisk
fulländning. De, som orsakade denna blomstring, voro Esaias Tegnér (1782—
1846) och E. G. Geijer (1783—1847). Dessa två, som representera olika sidor
av det svenska folklynnet, anses i allmänhet — jämte den något senare
uppträdande Runeberg — som våra nationalskalder. Trots alla individuella olikheter
dem emellan höra de i folkmedvetandet så tillsammans, att man knappast kan
nämna den ene utan att tänka på den andre. Båda voro värmlänningar, båda
voro under någon tid medlemmar av Götiska förbundet, som gjort till sin
uppgift att stärka fosterlandskärleken och intresset för nordens forntid för att på
så sätt väcka ungdomen till kraft och mannamod. Båda voro
universitetsprofessorer, Geijer i Uppsala, Tegnér i Lund — Tegnér utnämndes sedermera till
biskop, till vilken befattning han dock ej var fullt lämplig —, och båda skrevo
dikter med ämnen från forntiden. Men det är endast i dessa yttre drag, som
de likna varandra. Geijer, som också var filosof och tonsättare, är framför allt
Sveriges störste historieskrivare. Sedan han en tid anslutit sig till romantiken,
övergick han till att bliva den främste målsmannen för sin tids liberala idéer.
Hans skaldestycken, som för övrigt ej äro många, ha en manlig och svensk
klangfärg.

Tegnér, som ägde en större och mera glänsande skaldebegåvning men en
mindre harmonisk natur än Geijer, omfattade i början de akademiska idéerna.
Hans klara diktarande hade bildats i "Voltaires skola och under påverkan av
Gustav III:s skaldekrets, men ännu kraftigare impulser mottog han från det gamla
Grekland och från Schiller, vars starka frihetskärlek han delade. Flera av hans
bästa dikter ocli tal sjuda av indignation över den heliga alliansens politik och
reaktionen i Europa. I Tegnérs poesi finnes en blandning av klassiska och
nordiska drag. Vad formen beträffar, utmärkes den i synnerhet av en bländande
rikedom på bilder. I världslitteraturen är Tegnér känd särskilt för sitt
episklyriska diktverk »Fritiofs saga», som av ett femtiotal olika författare översatts
till ej mindre än elva främmande språk.

Götiska förbundets idéer hade en mera entusiastisk men mindre kritisk
anhängare i P. H. Ling (1776—1839), den svenska gymnastikens skapare. I sina
omfångsrika episka och dramatiska dikter strävade han att i ursprunglig kraft
efterlikna våra hedniska förfäder. Lings poesi är glömd, men hans gymnastik
lever.

K. J. Ij. Almquist (1793—1866) är en målsman för den i upplösning stadda
romantiken, på väg att förvandlas till radikal subjektivism och uppresande sig
emot allt slags auktoritet, vare sig hos staten, religionen eller sedligheten. Sin
moraliska skepticism har han uttryckt genom en av de paradoxer, som han älskade
att strö omkring sig: »Två ting äro vita . . . oskuld och arsenik». Almquist är
kanske den mest universelle av alla våra författare; allt försökte han sig på:
historia, pedagogik, lexikografi, matematik, musik och alla grenar av skaldekonsten.
Sin största betydelse har han som novellförfattare. Alla tidevarv och länder — även
de mest exotiska —■ ha i honom funnit sin skildrare, och hans tavlor äro gjorda
med förvånande tids- och lokalfärg. Hans valspråk var: »Så jag målar, ty så
roar mig att måla.» Almquist kan kallas romantiker men lika mycket realist,
psykolog och symbolist, ett halft århundrade innan begreppet symbolism
medvetet framträtt; han är den store »häxmästaren» i vår litteratur. Hans litterära
huvudverk är de båda samlingarna »Törnrosens bok», som inrymma ett flertal av
hans diktverk, sammanbundna av en gemensam ram.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverig15/1/0489.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free