Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Undervisningsväsendet och den andliga odlingen. Inl. av P. E. Lindström - 10. De sköna konsterna - Skulptur. Av [C. R. Nyblom] Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKULPTUR.
471
Skulptur.
Med kristendomen håller den allmänna europeiska kulturen sitt intåg i våra
bygder. Arkitekturen gick i spetsen och byggde kyrkor i den romanska
medeltidsformen, och för kyrkornas prydande tages först en primitiv skulptur i dess
tjänst. Denna skulptur vände sig närmast till dopfuntar och gravvårdar, vilka,
såsom betecknande för människans in- och utgång i livet, pryddes med heliga
figurer, uthuggna i stenen. Sedan tillkommo portaler med figurer i sten, såsom
å Uppsala domkyrka och flera gottlandskyrkor, bilder i det inre, såsom å
krag-stenarna i Uppsaladomens koromgång; så ock arbeten i brons, såsom relikskrin
och hela altarprydnader, t. ex. från Broddetorps kyrka i Västergötland (nu i
Nationalmuseum). Under gotikens välde i den senare medeltiden blomstrade träskulpturen,
som skapade en mängd altarskåp, med snidade figurer, målade i naturlig färg
eller förgyllda, bland vilka förekommo bilder av Sveriges apostlar och helgon,
såsom Sigfrid och Botvid, Erik den helige, Birgitta och hennes dotter Katarina.
Det största och märkligaste verk av sådan träsnidarkonst är lybeckaren Bernt
Notkes bekanta bild av Sankt Göran och draken, som Sten Sture d. ä. lät
uppsätta i Storkyrkan i Stockholm till minne av segern över danskarna 1471. Alla
dessa medeltida konstföremål äro antagligen utförda av utländska män, främst
tyskar och nederländare.
Detsamma blev förhållandet ännu under 1500-talet. Medeltidsformerna vika
så småningom för den nya stil, som den vaknade hänförelsen för antiken förde
med sig, renässansen. I sitt första tysk-nederländska skede kallas don i vårt
land vasastilen (1520—1650). Ehuru vi anse den för ett slags renässans, finnes
det dock ännu i den föga av antika element utom i resningen av den
arkitektoniska stomme, som utgjorde bärare för plastikens mestadels realistiska figurer.
Konstverken bestodo mest av gravvårdar, och främst av kungliga sådana. Den
första och vackraste blomstringen hade denna bildkonst under den konstälskande
Johan III.
Redan under konung Göstas tid har säkerligen gravmonumentet i
Uppsala domkyrka över hans första gemål blivit beställd hos Michel Colombs skola
i Tours (Frankrike), ehuru det aldrig blivit uppsatt och sedan bortglömt. Det
visar den finaste äkta renässansornering, som i vårt land finnes. Men Johan III
lät nederländaren Willem Boy utföra den vackra vården av drottning Katarina
Jagellonica, och det stolta minnesmärket i samma kyrka över kung Gösta och
hans bägge senare gemåler är av samma mästare. För övrigt befinner sig i
Strängnäs domkyrkà den rörande vården över Johans lilla dotter Isabella, ett verk av
samma Boy. I Uppsala finnas ännu ett par minnen av Konung Johan, nämligen
S:t Eriks förgyllda silverskrin, vilket han lät en dansk guldsmed, Hans
Rosen-feldt, utarbeta i renässans, sedan det gamla medeltidsskrinet försvunnit, samt
Johans egen gravvård, utförd i Danzig (1604).
Såsom exempel på enskilda mäns gravvårdar under vasatiden erinras om
Gustav Banérs och hans frus vård i Uppsala (signerad Aris Claesson, Haarlemensis
1625); Erik Soops och hans frus i Skara (1637, av Peter Keyser i Amsterdam);
Gabriel Oxenstiernas och hans andra frus i Tyresö kyrka (efter 1640). Sist i
perioden (1650) utfördes södra portalen å Jakobs kyrka i Stockholm, prydd med
bilder av Moses och Jakob d. ä., en av de rikast dekorerade portaler i Sverige.
Efter 1600-talets mitt inträder den tid, som vi kalla den karolinska tiden, och
den stil, som framträder under denna tid (1650—1720), är barockstilen, som
även på skulpturens område fick sitt särskilda uttryck likasom arkitekturen. Den
visar sig i en lidelsefull lust för rörelse, framträdande i buktiga linjer,
fladdrande draperier och överdrivna attityder, vilket allt kommer från Michelangelo
och från måleriets suveräna inflytande på de övriga konsterna. Våra från trettio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
