Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Undervisningsväsendet och den andliga odlingen. Inl. av P. E. Lindström - 10. De sköna konsterna - Skulptur. Av [C. R. Nyblom] Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKULPTUR.
473
T. Sekgel: Amor och Psyche.
Johan Tobias Sergel (1740—1814) blev nämligen »Sveriges förnämsta
konstnärssnille». Han var född stockholmare men av tyska föräldrar. Tidigt sattes
han i lära hos L’Archeveque, som han hjälpte med dennes arbeten i Slottskyrkan
och med de nämnda statyerna, allt under det han studerade i Akademien. Efter
en studieresa i Frankrike begav han sig till Rom, där han levde 1767—78 och
fick göra bekantskap med antiken. Ehuru han därvid icke kunde lära känna
den enligt modern mening bästa delen av den antika skulpturen från konstens
blomstringstid, greps han dock på det livligaste av det bästa, som då bjöds honom.
Hans grundsats blev då och var för hela hans liv »att återgiva naturen efter de
gamlas princip». Men hur starkt han dock i sin konst höll på det omedelbara
livet, visar hans ypperliga Faun (1770), likasom även Diomedes, Mars och Venus
samt Amor och Psyke, vilka utfördes i Rom, och även Otryades (i Paris 1778).
— Då han, hemkallad av Gustav III, kom åter till Stockholm och dess små
förhållanden, var det slut med att skapa statyer; då upptogs hans tid av att utföra
byster och medaljonger av de kungliga personerna och en mängd framstående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
