Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Undervisningsväsendet och den andliga odlingen. Inl. av P. E. Lindström - 10. De sköna konsterna - Dramatisk konst. Av [F. Hedberg] Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRAMATISK KONST. 497
t
en svensk skådespelartrupp ånyo uppträdde. Denna nya trupp bildades av A. J.
v. Höpken (1712—89) och började sin verksamhet 1737 under namnet den
»Kungliga svenska skådeplatsen» samt med den franske skådespelaren Charles
Langlois som scenisk instruktör. De mest kända av denna den Svenska
skådeplatsens personal äro P. Lindahl (1712—92), P. Stenborg (1719—81) och Elisabet
Olin (1740—1828).
Det lyckades dock icke för Langlois att särdeles länge upprätthålla
Skådeplatsens anseende; den förföll alltmera och avlöstes slutligen 1753 av en inkallad
fransk skådespelartrupp. Det var sedan P. Stenborg, som flera år därefter med
aldrig tröttad energi sökte upprätthålla den inhemska skådespelarkonsten, och
hans ansträngningar kröntes med framgång, då Gustav III på nytt upprättade
den Svenska teatern, till vars förste instruktör han anställde fransmannen Monvel,
fader till MUe Mars. Utmärkta skådespelare på denna tid voro A. de Broen
(1758—1804), L. Deland (1772—1823), G. F. Åbergsson (1775—1852), Elisabet
Fahlgren (1771 —1850) och Maria Kristina Ruckman (1769—1847). Bland
dem, som gjorde sina konstnärliga studier i Monvels skola, var även vår
berömdaste skådespelare L. H. Hjortsberg (1772—1843), en mästare inom alla
områden av sin konst, med undantag av den egentliga tragedien, och ännu
verksam långt in i 19:e seklet.
Mellan åren 1840 och 1850 började en rikare utvecklingstid för vår
dramatiska konst. Därtill bidrog till stor del skriftställaren, kaptenen A. Lindeberg
(1789—1849), vilken efter många ansträngningar lyckades få upphävt den
Kungliga scenens privilegium att ensam få uppföra skådespel inom huvudstaden.
Lindeberg skaffade sig nämligen 1842 tillåtelse att bygga en ny teater,
Dramatiska teatern vid Kungsträdgården, på vilken sedan en mångfald inhemska stycken
uppfördes. Sedan dess hava allt flera teatrar blivit byggda. Då den gamla Dramatiska
teatern 1825 nedbrann — den var inrymd i den s. k. Arsenalen i
Kungsträdgården -— blev också den dramatiska scenen förlagd till Operan. År 1863
flyttades den dramatiska avdelningen till den 1842 av Lindeberg uppförda teatern
vid Kungsträdgårdsgatan, som år 1907 revs och ersattes av den dyrbara av
mycken god konst smyckade, av arkitekten Lilljekvist uppförda marmorbyggnad,
som nu inrymmer svenska nationalscenen. Den invigdes 1908 i februari. Dess
förste chef var teaterförfattaren Knut Michaelson (1841 —1915), vilken 1910
avgick från chefskapet och efterträddes av författaren Tor Hedberg (f. 1862).
Den mest betydelsefulla tillökning i teaterbyggnader Stockholm dessutom
fått var Nya teatern (sedermera Svenska teatern), uppförd 1875 vid
Blasieholms-gatan, och Oscarsteatern vid Kungsgatan 1906.
Albert Ranft (i. 1858) har under flera decennier som energisk teaterledare
spelat en stor roll i svenskt teaterliv. Direktör för Yasateatern sedan 1895
blev han 1898 ägare av Svenska teatern och direktör för Oscarsteatern sedan
dess början 1906. Han har även sedan 1890-talet varit ägare av Stora teatern
i Göteborg samt ledare av åtskilliga andra Stockholmsteatrar. Under åren 1908
—10 var han chef för Operan.
Södra teatern vid Mosebacketorg invigdes 1853, och här har sedan dess
uppförts operetter, folkskådespel och farser. Denna teater och Djurgårdsteatern i
Stockholm innehavas likaledes av A. Ranft. År 1886 invigdes Yasateatern vid
Vasagatan, där till en början operetter mönstergillt framfördes och under 1
900-talet farser spelades. Intima teatern vid Norra Bantorget grundades av August
Falk (f. 1882). Den invigdes nov. 1907 och stängdes dec. 1910. På denna
teater uppfördes uteslutande skådespel av August Strindberg. (Under namn av
Lilla teatern fortsatte verksamheten någon tid med farser och lustspel.) En
annan teater med samma namn, Intima teatern, Birger jarlsgatan 27, invigdes
1911. Dess chef är författaren Gustaf Collijn (i. 1880). Utom på dessa fasta
teatrar har den svenska dramatiska konsten idkats i de andra städerna ute i
32—123483. Sveriges land och folk. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
