- Project Runeberg -  Sveriges land och folk : historisk-statistisk handbok / Första delen /
501

(1915) [MARC] Author: Joseph Guinchard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Undervisningsväsendet och den andliga odlingen. Inl. av P. E. Lindström - 11. Den vetenskapliga forskningen - Juridik. Av Hj. L. Hammarskjöld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JURIDIK.

501

Juridik.

Inom hela den från medeltiden bevarade svenska litteraturen intaga landskaps-,
lands- och stadslagarna helt visst den förnämsta platsen. Dessa lagböcker hava,
till stor del, mer eller mindre omedelbart framgått ur lagmännens återgivande
på tingen av de korta, kärnfulla satser, däri ett ursprungligt och sunt
rättsmedvetande tagit sig uttryck, samt äga till både form och innehåll en i bästa mening
folklig karaktär. Lärda studier på det juridiska området voro emellertid ej
sällsynta. Man känner ett ganska stort antal svenskar, som genom förvärvande
av juridisk doktorsgrad vid något utländskt universitet berett sig för sin
verksamhet inom fäderneslandet, och genast vid inrättandet av Uppsala universitet
(år 1477) föreskrevs, att juridiska föreläsningar skulle där hållas. Vår
medeltidslitteratur har också att uppvisa ett rättsiilosofiskt arbete av hög rang, den av en
okänd lärd omkring år 1350 författade boken Om konunga- och hövdingastyrelse.
Såsom ett betydelsefullt vittnesbörd om tidig och hög juridisk kultur måste det
anses, att man vid samma tid kunde i landslagen och stadslagen åstadkomma
för hela riket gällande systematiska lagböcker.

Reformationsårhundradet var av flera skäl ej gynnsamt för den svenska
juridikens utveckling. Under 1600-talet uppnådde denna vetenskap däremot i olika
riktningar en icke ringa grad av blomstring. Studiet av medeltidsrätten bedrevs
med iver. Lagstiftningsarbetet kunde uppvisa lovande ansatser på den allmänna
rättens område och vackra resultat inom speciallagstiftningen, särskilt sjörätten.
De nya uppgifter och intressen, vilka tillfallit Sverige i följd av dess
stormakts-politik, föranledde ett utvidgande även av juridikens synfält, på samma gång
som landets förändrade ställning underlättade inkallandet av åtskilliga den
utländska vetenskapens stormän. Jämte holländaren H. Grotius (1583—1645),
vilken dock i svensk tjänst var verksam endast som diplomat, är S. v. Pufendorf
(1632—94) tidevarvets mest berömda jurist. Denne blev professor vid Lunds
(år 1668) nygrundade universitet samt författade och utgav åren 1672 och 1673
där sina berömda verk i natur- och folkrätt samt om människans och
medborgarens plikter. Folkrätten hade redan tidigare (år 1655) vid Uppsala universitet
fått en representant, väl den förste i Europa. Av större och varaktigare
betydelse för Sverige var emellertid den verksamhet, som sysselsatte sig med den
inhemska rätten i dess olika utvecklingsskeden. Bland de många, som på detta
område inlade betydande förtjänster, märkes först J. Loccenius (1598—1677)
som under en femtioårig verksamhet härstädes icke blott skänkte vår juridiska
litteratur dess första systematiska arbeten utan även med framgång ägnade sig
åt tolkningen av våra gamla lagar. Som rättshistoriker överträffas han dock av J.
Stiernhöök (1596—1675), Sveriges störste infödde vetenskapsman i sjuttonde
århundradet, vilkens epokgörande verk om svears och götars forna rätt ännu i dag kan
anses i sitt slag oupphunnet.

Tack vare forskningarna i den gamla svenska rätten var det vårt folk beskärt
att från sig avvärja det inträngande av främmande rättsprinciper, vilket till följd
av den livliga politiska och litterära samfärdseln med utlandet en tid verkligen
hotade. Det stora lagstiftningsarbete, som, under 1600-talet förberett och
påbörjat, omsider, under greve G. Cronhielms (1664—1737) mästerliga ledning,
hade till resultat 1734 års för land och stad gemensamma lagbok, kunde därför
vila på inhemsk grundval. Hade denna lagbok under ett halvt sekel tagit rikets
bästa juridiska krafter i anspråk, så blev den också till innehåll, stil och språk
ett nationellt mästerverk, vars betydelse för den kommande tiden svårligen kan
överskattas. De omfattande förarbetena hava i våra dagar blivit på mönstergillt
sätt utgivna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverig15/1/0535.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free