Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Undervisningsväsendet och den andliga odlingen. Inl. av P. E. Lindström - 11. Den vetenskapliga forskningen - Arkeologi, numismatik, svensk etnografi och folklore. Av O. Almgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARKEOLOGI, NUMISMATIK, SVENSK ETNOGRAFI OCH FOLKLORE. 517
iakttagelseförmåga utfört mycket omfattande undersökningar (särskilt på
Björkö). — Officiella tidskrifter äro Antikvarisk tidskrift, Månadsblad och
dess fortsättning sedan 1906 Fornvännen, utgivna av Vitterliets-,
historie-och antikvitetsakademien. Lärarbefattningar i nordisk och jämförande
fornkunskap finnas vid Uppsala universitet sedan 1897 (sedan 1914 professur) och
vid Stockholms högskola sedan 1911. Innehavare äro: i Uppsala O. Almgren
(f. 1869) — åren 1907—09 K. Stjerna (1874—1909) — samt i Stockholm B.
Schnittger (f. 1882).
Initiativet till forskningar i svensk numismatik togs av E. Brenner (1647
—1717) genom det berömda arbetet »Thesaurus nummorum sueogothicorum»,
Bland hans efterföljare bör nämnas K. B. Berch (1706—77). B. E.
Hildebrand har utgivit beskrivningar över svenska medaljer, Hans Hildebrand över
svenska medeltidsmynt och A. W. Stiemstedt (1812—80) över kopparmynt
m. m. I svensk jord anträffas ideligen stora skatter av utländska silvermynt
från 9:e—11 :e seklen. I fråga om orientaliska mynt är Sverige till och med
den rikaste fyndorten näst Ryssland. Vissa grupper av dessa myntfynd (vilka
förvaras i K. Myntkabinettet) ha gjorts till föremål för omfattande
monografier; så har B. E. Hildebrand behandlat de anglosaxiska mynten och
K. J. Tornberg (1807—77) de orientaliska i sitt arbete »Numi cufici regii
numophylacii Holmiensis». De senaste fyra århundradenas svenska mynt
äro huvudsakligen behandlade i Numismatiska föreningens tidskrift. —
översvenska sigill från medeltiden har B. E. Hildebrand utgivit ett större
planschverk.
Om svensk etnografi (och nordisk i allmänhet) har A. Hazelius (1833—1901)
inlagt ovanskliga förtjänster genom sin storartade skapelse Nordiska
museet i Stockholm (varom se i det föregående). Tack vare hans
underbara energi har detta museum jämte dess annex, friluftsmuseet Skansen,
från en ringa början nått en sådan utveckling, att de för närvarande äro de
främsta i sitt slag i hela Europa (inordnandet i den nya monumentala
byggnaden har skett efter Hazelius’ död under B. Salins ledning). Ett
ofantligt rikt material för kännedomen om svenskt folkliv under de sista 3—4
århundradena finnes där .samlat, men den vetenskapliga bearbetningen av
detta material har endast hunnit börja; se Nordiska museets publikationer,
bl. a. det stora verket »Svenska folkdräkter» av P. G. Wistrand (1852—1912).
Bland hithörande landsortsmuseer intar det av G. J:son Karlin (f. 1859)
grundade kulturhistoriska museet i Lund främsta platsen, över Lappland
och lapparna finnas större arbeten av G. v. Duben (1822—92) och av
lappen Johan Turi (utg. 1910).
Den folkloristiska forskningen har i Sverige ganska sent kommit till
utveckling. Som ett klassiskt arbete på detta område må nämnas »Värend och
virdarne» av G. O. Hyltén-Cavallius (1818—-89). Även L. F. Bääf (1786—
1872), P. A. Säve (1811—87) och B. Dybeck (1811—77) ägnade sig med stort
intresse åt denna forskningsgren. Under de senaste årtiondena har en mängd
folkloristiskt material offentliggjorts i tidskriften De svenska landsmålen,
utgiven av J. A. Lundell (f. 1851), och i Nordiska museets publikationer
(särskilt »Fataburen», sedan 1906). Ett omfattande folkloristiskt
författarskap har bedrivits av E. Hammarstedt (f. 1861), intendent vid Nordiska museet.
På den sista tiden har insamlandet av folkloristiskt material tagit ny fart i
samband med de systematiska undersökningar av de svenska dialekterna, som
igångsatts av universitetslärare och studenter. Docenturer i svensk
folklivsforskning eller folkminnesforskning ha på de sista åren uppstått vid
universiteten i Uppsala och Lund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
