- Project Runeberg -  Sveriges land och folk : historisk-statistisk handbok / Första delen /
518

(1915) [MARC] Author: Joseph Guinchard
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Undervisningsväsendet och den andliga odlingen. Inl. av P. E. Lindström - 11. Den vetenskapliga forskningen - Litteraturhistoria. Av F. Vetterlund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

518 IV. UNDERVISNINGSVÄSENDET OCII DEN ANDLIGA ODLINGEN.

Litteraturhistoria.

Litteraturhistorien är i Sverige liksom i andra länder en jämförelsevis ung

vetenskap, och dess utveckling har hos oss genomlupit ungefär samma skeden
som i utlandet.

Den börjar såsom en filologisk bibliografisk disciplin. Vårt äldsta
litteraturhistoriska arbete är J. Schefferus’ (1621—79) för sin tid förträffliga
bokförteckning »Svecia Litterata» (1680), och detta åtföljdes av en mängd
andra delvis ännu i handskrift liggande bibliografier. Under denna första
tid intresserade man sig nästan uteslutande för lärdomshistorien, och ganska
vanligt var, att man behandlade en enskild stads eller ett enskilt landskaps
litteratur. De flesta av dessa arbeten äro dock orediga notissamlingar utan
ali vare sig historisk eller estetisk uppfattning.

Under intryck av de franska elogerna uppstod på 1700-talet en ny riktning,
inledd av O. von Dalin (1708—63). Man försmådde nu de lärda notiserna
och lade huvudvikten på en vältalig framställning men nådde ej längre än
till svassande och innehållslösa panegyriker.

En vetenskaplig form erhöll litteraturhistorien i Sverige såsom i utlandet
först med den nyromantiska skolan. Nyromantikerna hade både en större
beläsenhet och bredare vyer än de gamla akademikerna och de voro därför
onekligen bättre än dessa lämpade att göra rättvisa åt äldre tider. Men ali
vetenskap stod vid århundradets början i beroende av filosofien, och i följd
därav blev litteraturhistorien nu en filosofisk vetenskap, efter att förut hava
varit en filologisk; litteraturens och konstens historia betraktades nu blott
såsom tillämpad estetik. Denna riktning inleddes med L. Hammarskölds
(1785—1827) banbrytande, ehuru nu föråldrade arbete »Svenska vitterheten»
(1818). Ett arbete, som fortfarande har vetenskaplig betydelse, är däremot
P. D. A. Atterboms (1790—1855) lika älskvärda som genialiska »Svenska siare
och skalder» (1841—55), en kronologisk serie av svenska skaldeporträtt,
tecknade med en psykologisk finhet och en nobel humanitet, som erinra om
Saintc-Beuves. Till denna riktning hör delvis ännu G. Ljunggren (1823—
1905), av vars hand vi äga en fin estetisk undersökning av Bellmans
diktning, men Ljunggren har även grundlagt en mera brett och allsidigt
historisk metod i en framställning av det svenska dramats historia till 1665 och
i en utförlig och samvetsgrann skildring av den svenska vitterhetens hävder
från Gustav III:s död och in på 1820-talet.

Därmed bildade han övergången till en ny riktning, som gjorde sig
gällande hos en grupp senare litteraturhistoriker, delvis i följd av intryck från
Taine och Brandes. För dem är litteraturhistorien icke längre en estetisk
eller filosofisk utan en historisk vetenskap, och den svenska litteraturhistorien
fattas av dem såsom den svenska kulturens historia, för så vitt denna
framträder inom litteraturen. Huvudvikten lägges därför på att visa, huru
litteraturverket speglar folklynnet, tidsskedet och den enskilda
författarindividualiteten. Denna metod har särskilt omfattats av G. B. Nybloms (1832—
1907) lärjungar, bland vilka märkas H. Schück (f. 1855), professor i
Uppsala, K. Warburg (f. 1852), professor vid Stockholms högskola, samt O.
Levertin (1862—1906), likaledes på sin tid professor vid Stockholms högskola.
Schück har, utom andra arbeten av mycken lärdom, även utgivit första bandet
av en stort anlagd »Svensk litteraturhistoria» samt har jämte Warburg skrivit
en mindre omfattande framställning av den svenska litteraturen ända till
nyaste tid. Warburg har riktat den vetenskapliga litteraturen med flera
intressanta monografier, och Levertin författade bl. a. en följd av poetiskt be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverig15/1/0552.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free