Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Undervisningsväsendet och den andliga odlingen. Inl. av P. E. Lindström - 11. Den vetenskapliga forskningen - Konsthistoria. Av G. Nordensvan - Estetik. Av J. A. Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
522 IV. UNDERVISNINGSVÄSENDET OCII DEN ANDLIGA ODLINGEN.
G. Paulson (f. 1889) »Skånes dekorativa konst», 1915, A. Anderberg (f. 1860)
»Studier över skånska triumfkrusifix» (1915); G. af Ugglas, »Gottlands
medeltida träskulptur», 1915; A. Sahlén (f. 1882), »Om träsnitt och träsnidare»,
1914, samt ingående studier över utställningarna av kyrklig konst i Strängnäs
1910 och Härnösand 1912, (utgivna 1913 och 14)~ med bidrag av flera
forskare.
Ett bildalbum, »Svenskt konstgalleri» (från Ehrenstrahl till nuvarande tid),
utgavs av J. Boosval 1912. En svensk konsthistoria, i vilken flera författare
medverka, utgavs av Boosval och Romdahl 1913.
Estetik.
De svenska undersökningarna om det sköna under 1700-talet röra nästan
enbart poesien och äro i hög grad präglade av den franskklassiska uppfattningen.
Med förkärlek behandlas smak-kategorien: vari skiljer sig en äkta smak från en
oäkta, vad är orsaken till smakens olikhet bland skilda folk och under skilda
tider? Konstens uppgift fann man vara att meddela nyttiga sanningar i en
angenäm form. Härigenom blev poesien antingen moralens eller vetenskapens
tjänarinna. Emellertid förmärkas även hos oss ansatser till en friare
konstuppfattning. Bredvid den franskklassiska huvudströmningen går en för-romantisk
biström-ning med sina källor i den engelska litteraturen. Inbillningen och icke
förståndet börjar anses för geniets främsta egenskap.
Filosofen Anders Rydelius (1671—1738) betraktar poesien i sina
»Förnuftsövningar» som en del av vältaligheten och bestämmer den som »en konst at
förlusta och beveka folk med versbundit tal». En mera frigjord blick har skalden
Olof Bergklint (1733—1805). Visserligen står han kvar på
utile-dulci-ståndpunk-ten, men framhåller på ett vältaligt sätt inbillningens betydelse för skalden i sitt
»Tal över skaldekonsten» (1761). Vårt lands finaste kritiker under 1700-talet
är J. H. Kellgren (1751—95), som från 1778 skötte den vittra kritiken i
Stockholmsposten. Medan kritiken förut varit nästan enbart negativ och bestått
i att uppvisa fel och försyndelser mot smakreglerna, fattade Kellgren under sina
sista år dess väsen djupare, nämligen som en förklaring av konstverkets
skönheter. Hans »Företal till Fredmans epistlar» hör till det själfullaste i svensk
kritik. Den franskklassiska smakriktningens förnämste målsman hos oss var
Kellgrens vapenbroder Karl Gustav af Leopold (1756—1829), vilken i flera
skrifter, särskilt den »Om smaken och dess allmänna lagar» (1801), diskuterat de
poetiska teorierna. Ännu så sent som 1798 utgav skalden Gustav Fredrik
Gyllenborg (1731—1808) en rimmad svensk ars poetica i fyra sånger: »Försök om
skaldekonsten». Som romantikens föregångare bör framför allt ihågkommas
Tomas Thorild (1759—1808), en äkta Sturm- und Drang-natur, rik på idéer och
hugskott, orolig och jäsande, utan sinne för måtta och proportioner. Han gjorde
sig till tolk för fordran på geniets frihet från regeltvång och på natur inom
dikten. I sin förnämsta skrift, »En kritik över kritiker, med utkast till en
lagstiftning i snillets värld», vill han bestämma principerna för den vittra kritiken.
Bredvid Thorild stå som en friare konstuppfattnings målsmän Jakob Fredrik
Neikter (1744—1803) och Karl August Ehrensvärd (1745—1800). Båda äro de
Montesquieus lärjungar och ha särskilt blick för miljöns inflytande på konst och
poesi. Neikter har gett en samlad framställning av sina åsikter i det snillrika
inträdestal han 1787 höll i Vetenskapsakademien om »Orsaken till smakens
olikhet, uppkomst och förfall hos olika folkslag». Ehrensvärd är hos oss även den
förste representanten för den nyklassiska riktningen. I en lapidarisk,
tempera-mentfull stil utvecklar han sina konstteorier i de båda skrifterna »Besa i Italien»
och »De fria konsters filosofi».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
